För två år sedan gjorde kommunerna och landstingens tidning Dagens Samhälle en undersökning som visade att kvinnliga chefer i välfärdssektorn generellt hade fler anställda och större budgetar än sina motsvarigheter i näringslivet. Ändå hade de betydligt sämre lön.
Situationen oroar. De - och förstås alla andra kvalificerade kvinnor och män i offentlig sektor - jobbar på direkt uppdrag från medborgarna. De ser till att skattepengarna används på bästa sätt och att vi alla får nödvändig service. De står också för en stor del av kunskapen inom rättsväsendet och fattar genom myndighetsutövning viktiga beslut för den enskilde.
Offentlig sektor står inför fortsatt stora pensionsavgångar kombinerat med ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Arbetsgivare kan inte förlita sig på livstidslojala medarbetare som betraktar livslång karriär i kommun, landsting eller stat som självklar. Sektorn utmanas aktivt i att anställa och behålla rätt kompetens.
När en större del av de offentliga verksamheterna upphandlas och organisationen fungerar som beställare av tjänster växer samtidigt kraven på medarbetarnas kompetens. Koll på regelverk och förmåga för att göra en god affär blir allt mer avgörande för att säkerställa kvalitet, effektivitet och rättssäkerhet. Inom framförallt små kommuner är kompetensförsörjningen redan problematisk.
Om offentlig sektor ska lyckas i rollen som arbetsgivare framöver krävs handling. För det första att lönerna mäter sig bättre med privat sektor. För det andra ökat fokus på individen. Lönen ska vara individuell och differentierad med flexibla överenskommelser om övriga villkor. Slutligen behövs tydliga strategier. Kompetensförsörjning och karriärplanering måste vara en naturlig del av verksamhetsutvecklingen och de alternativa karriärvägarna behöver bli fler.
De arbetsgivare som tar den kastade handsken har alla förutsättningar att lyckas med tanke på det i grunden lustfyllda och meningsfulla uppdraget att arbeta i medborgarnas tjänst.