”Samhället skulle klara sig hyggligt utan en enda företagsekonom” påstår ledarskribent Göran Greider i en ledare i Dagens ETC. Uttalandet är inte enbart förolämpande utan även fördomsfullt och fåkunnigt.
I en tid när de flesta - med regeringen i spetsen - insett vikten av att låta proffsen vara proffs riktas denna verbala knytnäve mot en av de mer namnkunniga professionerna vars insatser är avgörande för att säkerställa effektivitet i användningen av begränsade resurser. Ekonomstudier sker som bekant såväl på samhällsnivå som i analys av företag och organisationer. Räck upp handen alla som inte ser behov av specialistutbildade inom så breda fält.
Greiders fördomar i mötet med en grupp studenter på A-kursen i företagsekonomi vid Stockholms universitet avspeglas redan när han beskriver sig blicka ut ”över en kommande samling elitmänniskor”. Som kontrast till luftslotten om samhällseliter bjuder han i nästa andetag på anekdotisk evidens om sysslolösa tjänstemän där ”flera timmar av åttatimmarsdagen är tomma på produktivt arbete.” Syftet med texten tycks koka ned till att allmänt misskreditera ekonomer och minska förståelsen för ekonomiska högskoleämnen.
Den svepande kritiken är även fåkunnig i så måtto att den inte förmår skilja mellan företags- och nationalekonomi. Grundmissnöjet tycks riktas mot företagsekonomer men senare i texten står ”klassisk nationalekonomi” i skottlinjen. ”Utbildningar i ekonomi är idag troligen mer avskurna från sociala realiteter och medvetna politiska horisonter än någonsin tidigare” är ett påstående man förgäves hoppas ska beläggas.
Visst finns fog för konstruktiv analys av akademiska discipliner men detta tycks inte vara Greiders ärende. Byt den generella och svepande kritiken av ekonomer mot exempelvis lärare - eller för den delen valfri folkgrupp - och se vad som händer. Varför finns hos Greider en sådan uppenbar förkärlek att skjuta ned ekonomisk vetenskap och ekonomer? Särskilt som han i andra sammanhang, med all rätt, tar avstånd från kollektivt skuldbeläggande.
Om nyttigheten i skilda arbetsuppgifter nödvändigtvis ska dryftas är det möjligen inte helt uppenbart att det svenska samhällsbygget skulle rämna utan ledarskrivande poeter.