Idag, 11 mars 2016, var det fem års sedan det omöjliga hände igen, denna gång i Fukushima. Tre kärnkraftsreaktorer drabbades av härdsmälta, hundratusentals människor fick evakueras och stora markområden är blev för all framtid omöjliga att leva och odla på. Denna händelse, liksom de omöjliga olyckorna i Harrisburg och Tjernobyl fick självklart all välförtjänt uppmärksamhet i media, men när nyhetsvärdet klingat av försvann intresset. Katastroferna var inte längre nyheter. På sätt och vis har media rätt i all sin cynism, kärnkraftskatastroferna är inte nyheter, de är en ständigt pågående katastrof. Varje dag, varje reaktor, runt om i världen är en pågående katastrof som läcker radioaktivitet, skapar livsfarligt avfall och släpper ut stora mängder koldioxid i processerna som krävs innan det anrikade uranet placeras i reaktorerna och när det sedan som utbränt avfall ska tas om hand. I Sverige finns tyvärr fortfarande bakåtsträvande krafter som argumenterar för ny kärnkraft. De skenargument som ofta anförs är att kärnkraften är koldioxidneutral, vilket är ren lögn. Kärnkraften står för mellan 5 och 10 % av vårt lands koldioxidutsläpp, vilket motsvarar 6 – 12 miljoner ton per år. Den andra lögnen är att kärnkraften är billig. Priset för nyproducerad kärnkraftsel ligger på över 1 kr/kwh, medan vindkraftselen ligger under 40 öre/kwh. Sverige är väl utrustat med vattenkraft och behöver därför inte heller ha den buffert som kärnkraften skulle kunna vara, när sol, vind, och andra förnyelsebara energikällor inte räcker till. Man kan inte backa in i framtiden. Kärnkraften är en återvändsgränd som vi kämpat i fyrtio år för att komma ur, låt oss hoppas att marknaden äntligen tar oss ur den och må våra efterkommande förlåta oss för våra synder.
Förlåt oss för synderna
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.