Den svenska regeringen vill att EU ska ta hand om ett antal av våra (redan anlända) flyktingar inom ramen för det kvotsystem som EU förhandlade fram för några veckor sedan och som är tänkt att avlasta framför allt Italien och Grekland. Men det systemet tycks ha kollapsat redan innan det börjat fungera, och Sverige ska inte hoppas för mycket.
Flera europeiska regeringar vill helt enkelt inte ha några flyktingar och saboterar beslutet. Till det kommer att det är svårt att styra flyktingarna. Få flyktingar som tagit sig till Sverige lär vara pigga på att flytta till exempelvis Polen eller något av de baltiska länderna. Men även om länderna börjar samarbeta under galgen, blir det svårt att finna rent europeiska lösningar.
Flyktingfrågan är varken nationell eller ens europeisk. Den är global, och måste lösas genom internationellt samarbete. Vi måste ta itu med krishärdarna i världen, skapa en hållbar utveckling och minska klyftorna. Men i väntan på internationella lösningar, måste Europa finna strategier för att hantera den akuta flyktingkrisen på ett ansvarsfullt sätt.
Något slags yttre europeisk gränskontroll, med betydligt fler centra för snabba asylprövningar, måste skapas. Flyktingar måste identifieras och får finna sig i ett större mått av styrning än i dag. Frågan är bara om det fungerar i ett område med passfrihet. Måste Europa ta ett steg tillbaka och temporärt upphäva Schengensamarbetet?
Samtal om vapenvila i Syrien är äntligen på gång, men med så många inblandade kommer det att ta tid innan vapnen tystnar, och ännu längre tid innan politiska lösningar är på plats. Nedkämpandet av IS kan sätta ännu fler människor i rörelse. Och alla flyktingar kommer ju inte från Syrien.
Hela Europa måste vakna upp och inse att vi lever i en gränslös värld, och att nationalstaten i sin gamla form är lika föråldrad som en mekanisk räknemaskin i dataåldern. Vi kan helt enkelt inte isolera oss. Och Europa får inte tveka att bistå människor i nöd, hur de främlingsfientliga krafterna än gastar.