Under modern tid har vi inte haft så skev könsfördelning inom vissa åldersgrupper som nu. Det har naturligtvis att göra med att det största antalet flyktingar som kommer är män, eller pojkar. I åldersgruppen 15-20 år är könsfördelningen till och med mer skev än i Kina enligt forskaren Valerie M Hudson (GP 19/1-16). Hon pekar på de risker frustrerade, marginaliserade, unga män i grupp kan utgöra. De står för de flesta våldsbrotten och våldtäkterna. Hon påpekar att Sverige är ett land som varit en förebild för att det verkligen går att bedriva jämställdhetsarbete framgångsrikt och hon talar om Sveriges arbete mot prostitution och trafficking som nu hotas av dessa grupper.
Ur ett jämställdhetsperspektiv är det en katastrof. Alla flickor och kvinnor som blir kvar drabbas minst lika hårt av kriget om inte ännu värre. Det vi ser här är en följd av den ojämställdhet som råder i dessa länder. Hur kan vi få ett jämställt, feministiskt perspektiv att fungera i den situationen? Det är nog svårt att göra något åt den skeva könsfördelningen nu för det går inte att stänga gränserna bara för pojkar. Däremot behöver Sverige och resten av EU fundera över det problemet i framtiden. Hela Europa översvämmas nu av pojkar och män. Flickorna blir kvar i kriget.
RFSU vill att vi ska införa obligatorisk undervisning i sex och samlevnad på våra flyktingboenden och det är en bra idé, men när det gäller att få bukt med marginaliseringen och frustrationen tror jag inte vi kommer så långt den vägen.
Anders Ekholm från Institutet för Framtidsforskning säger att de första 9 veckorna är de riktigt viktiga för en flyktings framtid. Det är här vi får försöka hitta en lösning.
Under julen har radions P1 sänt ett par reportage som tydligt visar vad som händer med dessa unga som inte får ta del av samhället. Deras röster var fyllda av tillförsikt och hopp vid intervjuerna då de kom till Sverige. Ett år senare är de deprimerade, rösterna bär inte och deras hopp är borta. De sitter fortfarande kvar i sina flyktingboenden utan möjlighet att ta sig vidare. Utan adress får de inte studera och utan uppehållstillstånd får de inte de nödvändiga uppgifterna för att kunna få en lägenhet, ens om det fanns några. Adresskravet för studier och arbete måste tas bort, omedelbart.
Vi kan inte låta våra nyanlända sitta och vänta på sina boenden utan att få stimulans. De behöver få undervisning och sysselsättning så att de får möjlighet att ge utlopp för sin frustration. De behöver komma ut i vår verklighet och ta del av den. Snabbt. Här behöver vi alla föreningar, studiecirklar, ungdomsgrupper och syjuntor. De flesta kommuner i vårt land har fått pengar av staten för att hantera flyktingsituationen. Vi borde öppna för att föreningar och andra grupper i samhället får ökade möjligheter att söka bidrag till verksamheter riktade till flyktingarna.
Sverige har så många människor som verkligen vill hjälpa alla dessa män in i vår svenska vardag, på alla sätt. Vi behöver kanalisera detta och hjälpas åt så ingen människa ska behöva känna sig marginaliserad och frustrerad.