Det går dåligt för den svenska socialdemokratin. Endast 31 % av rösterna vid senaste riksdagsvalet och opinionssiffror för närvarande på under 30 %. Vad det beror på kan diskuteras.
Katrine Marçal skriver på Aftonbladets ledarsida (3/1) att S "har varit ovilliga eller oförmögna att tala med väljare som dragits till nya nationalistiska, populistiska eller främlingsfientliga partier. (--) Att hitta ett sätt att vinna tillbaka de väljare som har lämnat för nationalistiska, främlingsfientliga och populistiska partier är kanske det svåraste. På något sätt måste dock europeisk socialdemokrati lära sig hantera frågor om identitet, kultur och nationell sammanhållning."
Jag tror hon har helt rätt. Det är kring dessa ting som S har flest opinionsmässiga problem. Problem som tyckareliten och S-företrädare inte tycks förstå. Eller förstår, men inte vill låtsas om. Nej, det är bara att blåsa på med främlingsfientlig rasism, islamofobi, nazism och fascism…
Ser man tillbaka på den svenska socialdemokratins utveckling kan man utan tvekan säga att den varit ett klart nationalistiskt projekt. Ett projekt för alla som bodde i Sverige. Per-Albin Hanssons folkhem var det och likaså "trygghetens och valfrihetens samhälle", med Tage Erlander. Sverige var under femtio –sextiotalen ett föredöme för andra länder. Särskilt då vår socialpolitik. Det är denna Sverigebild som många nu känner vara hotad genom de senaste årens kraftiga invandring.
Det gick sedan sämre, fram på åttio-nittiotalen, när vi skulle marknadsanpassa oss på alla tänkbara vis. Möjligen påskyndade det säregna beslutet om löntagarfonder den utvecklingen. Näringslivet fick vatten på sin kvarn och anlade skarp moteld.
S har varit dåligt på att ta folks oro på allvar. Ingen har försökt förklara att det kanske inte är så dumt med en reglerad invandring, som på lite längre sikt, gynnar vårt land. Det som sagts från auktoritärt partihåll har varit att asylrätten är helig och vi har en moralisk, humanistisk skyldighet att ta emot ett obegränsat antal flyktingar. Tills nu i november då regeringen slog full back i maskin för den förda invandringspolitiken.
Nu finns det lyckligtvis några andra som fattade galoppen före regeringen och borde nå ut mer med sina tankar till den stora väljarpubliken. Det är Folkbladets Widar Andersson och Aktuellt i Politikens Anne-Marie Lindgren. Läs vad de skriver. De har kloka synpunkter och ingen kan heller, med bästa vilja i världen, påstå att de skulle vara främlingsfientliga rasister med islamofobiska karaktärsdrag.
För övrigt får vi hoppas på att den nya mer restriktiva invandringspolitiken skall vända socialdemokraternas nedåtgående opinionssiffror, uppåt igen.