Jag tror att utvecklande av alfabet är en av de viktigaste faktorerna i människans tekniska och kulturella utveckling. Men man får aldrig glömma att bakom varje enskild bokstav finns en människa, en människa som haft sitt eget syfte i valet av bokstäver och kombinationen av dessa. Vi nås nästan dagligen av rapporter om ofattbara grymheter som begås av människor som uppenbarligen tagit till sig vad bokstäverna sagt, men som inte haft förmåga att se vad som kan dölja sig bakom. Att vara bokstavstrogen är självklart väldigt bekvämt, man slipper ju tänka själv. Men man abdikerar samtidigt från rollen att vara människa, från rollen att ha ett eget självständigt kritiskt tänkande intellekt. Man flyr från ansvaret för sina gärningar och skyller på något diffust som inte kan ställas till ansvar. Vi talar ofta om våra dåliga skolresultat, och visst är det viktigt att nå en god nivå i basämnena. Men för mig är det lika viktigt att lära våra unga att tänka kritiskt, att ifrågasätta i vems intresse det ligger i att man ska lära sig just det som presenteras. Kan det finnas något annat sätt att se saken? Vilka fakta har man uteslutit? Från vilka källor kommer uppgifterna? Hur förhåller sig påståendena till de värderingar man själv står för? Jag fasar för en värld av bokstavstrogna. Bokstäver är symboler för ljud, men kan aldrig få rollen av absolut sanning.
En värld att fasa för
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.