Det kan väl inte ha undgått någon som varit något så när orienterad i nyhetsflödet att den ekonomiska krisen i Grekland engagerat en stor del av Europas ledare de senaste åren. Krisen kan, i all enkelhet, sägas ha sin grund i att landet under årtionden levt över sina tillgångar och nu måste betala priset för detta.
I våra privata ekonomier tror jag inte att någon skulle anse det hållbart att bränna av hela månadslönen på tjugo dagar och sedan leva på lånade pengar resten av månaden. Men det är just så vi lever på planeten Jorden om man ser till hur mycket resurser planeten producerar i förhållande till vad vi konsumerar. Den 13:e augusti inträffade Overshoot Day, den dag vi förbrukat Jordens årsproduktion av ekosystemtjänster. Från och med den 14:e lever vi på lånat kapital året ut. Förra åtet inföll Overshoot Day den 19:e augusti, vilket visar att vi inte lyckats vända trenden att konsumera mer än vad Jorden producerar. Ser vi längre tillbaka noterar vi att brytpunkten för femton år sedan låg i oktober, blickar vi framåt ser vi att om ingenting radikalt görs kommer punkten år 2030 sannolikt ligga i slutet av juni. Vi skulle med andra ord leva halva året på lånat kapital!
Till skillnad från hårt skuldtyngda nationer och hushåll har inte planeten Jorden några banker eller kronofogdar som knackar på dörren och vill ha betalt för skulderna, och synd är väl det. Nu skjuter vi obekymrat skulderna framför oss till nästa generationer, och vi som lever i den del av världen som mest bidrar till snedbalansen skjuter också skulden på de fattiga folken. Likaså får andra levande arter på planeten ta mycket stryk och Jordens långsiktiga förmåga att producera de livsnödvändiga ekosystemstjänsterna undermineras allvarligt.
För oss gröna är en hållbar utveckling inte bara en vision, det är en skyldighet. Våra barn och barnbarn kommer annars en dag att fråga oss varför vi inte gjorde något medan tid fanns. Vi kan då inte säga att vi inte visste, för nog visste vi alltid. Vi kan då inte säga att vi inte kunde, för nog kunde vi alltid. Vi kan då bara säga att vi inte ville, och det tycker jag är en förskräckligt dålig ursäkt!