Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) kommer efter nyåret att påbörja arbetet med att förnya den svenska livsmedelsstrategin. Krympande svenska marknadsandelar gör att företrädare för köttindustrin argumenterar för att Sverige ska följa Danmarks, Tysklands och många andras EU-länders exempel och sänka djurskyddskraven. Det är fel väg att gå. Djurskyddsskatter är lösningen.
I Danmark och Tyskland kräver djurhållningen betydligt mer antibiotika för att hålla djuren någorlunda friska. I Danmark används 43 milligram antibiotika per kilo levande djur. Det är tre gånger mer än i Sverige. Och i Tyskland används 211 milligram, enligt statistik från Europeiska läkemedelsmyndigheten. Konsekvensen har blivit, förutom ett stort djurlidande, förvärrade problem med infektioner som inte går att behandla. Den antibiotikaresistenta MRSA-bakterien har hittats i var femte danskt fläskpaket.
Den ökande importen av kött från djur uppfödda med metoder som svensk lag förbjuder är oroväckande. Ett färskt examensarbete av Frida Edman på SLU visar att 17 av 28 medlemsländer, bland dem Danmark och Tyskland, inte ens lever upp till EU:s förbud att systematiskt knipsa av grisarnas svansar. Detta lagbrott görs som en billigare ersättning för en bättre livsmiljö med mycket halm som förebygger att grisarna biter svansarna av varandra på grund av svår tristess. Men att nedmontera det svenska djurskyddet stärker inte långsiktigt konkurrenskraften. Istället bör djurskydd innebära en prismässig konkurrensfördel. Med rätt utformade djurskyddsskatter prisas antibiotikaköttet ut, djurskydd blir lönsamt och den höga köttkonsumtionen minskar då köttet blir dyrare. Vinnare blir folkhälsan, miljön och samhällsekonomin. Därutöver sätter vi ett inspirerande exempel för resten av EU.
Den ökande frihandeln, där djurskyddet ännu inte hunnit prissättas med relevanta avgifter, släpper lös starka marknadskrafter som pressar ner djurskyddsambitionerna i Sverige, i EU och i resten av världen. Detta har medfört en hård avel och djurindustrier. Det enskilda djuret föds upp allt snabbare vilket gör att kroppen inte hinner med. Ledbesvär, inflammationer och missbildningar är vanliga. Djuren står i regel tätt packade i stora industrilokaler, ofta med tusentals individer. Globalt förvärras lantbruksdjurens livsvillkor för varje år som går. Detta är oacceptabelt. Utvecklingen måste vändas och Sverige kan gå före genom att som första land i världen införa tillämpliga djurskyddsskatter.
Djurskyddet inom EU är förvisso bristfälligt. Men varken EU eller marknadskrafterna tvingar på Sverige låga djurskyddsambitioner. EU:s konkurrenslagstiftning tillåter nämligen exempelvis nationella hälsoskatter och miljöskatter så länge som inte importerade varor särbehandlas. Samma EU-regler gäller även eventuella framtida svenska djurskyddsskatter: De är lagliga så länge som importerat kött som producerats med motsvarande svensk djurskyddsnivå för att slippa straffskatter inte heller avgiftsbeläggs.
Regeringen bör uppdra åt Jordbruksverket att tillsatta en utredning för att utforma förslag på slagkraftiga djurskyddsskatter som bygger på ett system där djurskyddspoäng sätts på olika former av uppfödning. Ju lägre djurskyddspoäng desto högre djurskyddsskatt och det åligger producenten att bevisa produktionsformen.
Djurskyddsskatter gör det olönsamt med kupering av grissvansar, hög antibiotikaanvändning, långa djurtransporter, burägg och osunt avlade raser som Belgisk Blå. Först i Sverige och förhoppningsvis snart i andra EU-länder.