Jag har förmånen att vara ledamot av regionens nystartade beredning för folkhälsa. Beredningen sorterar under den regionala utvecklingsnämnden har att i uppgift bevaka och utveckla folkhälsoarbetet i Östergötland.
Som grund för arbetet har beredningen den s.k. Östgötakommissionens rapport som behandlar folkhälsan i länet. Rapporten är en intressant och delvis skrämmande läsning. Rapporten slår fast att hälsa beror på dels strukturella faktorer och dels på individuella. Till de strukturella faktorerna räknas de som vi vanligen benämner socioekonomiska faktorer, det vill säga människors utbildning, inkomst och sociala nätverk, till de individuella räknas människors beteenden beträffande kost, motion, tobak och alkohol. De sistnämnda kan påverkas genom beteendeförändringar och ligger inom individens eget ansvar och där finns som alltid en förbättringspotential som regionen måste arbeta med. Det är värre med de socioekonomiska faktorerna.
Inkomstklyftorna har kontinuerligt ökat under de senaste 30 åren. Processen påbörjades redan på de socialdemokratiska regeringarnas tid och ökade kraftigt under alliansregeringarnas. Låg utbildning och relativ fattigdom är tydliga riskfaktorer för insjuknande och överlevnad vid sjukdom, liksom att män drabbas hårdare än kvinnor. Det finns klara skillnader mellan stadsbefolkning och landsbygdsbefolkning, liksom givetvis mellan olika delar inom de stora städerna. Hälsan är inte jämlikt fördelad i vårt län.
Som region har vi svårt att förändra de socioekonomiska faktorerna, men vi kan ta på oss rollen av kompensatoriskt tänkande. Med det menar jag att de områden som uppvisar de sämsta ohälsotalen ska ha de största resurserna, både för den behandlande sjukvården och den förebyggande hälsovården. Vidare anser jag att regionen måste ta till sig ett hälsoinvesteringstänkande där medel som ställs till förfogande för hälsofrämjande insatser ses som investeringar där avkastningen sker i form av minskade kostnader för sjukvård. Medel ur regionens bokslut används till åtgärder som inte ryms inom ordinarie driftsbudget som sedan återförs till regionens balansräkning i minskade driftskostnader när åtgärderna ger resultat i minskade vårdkostnader. Med regionens goda ekonomi är detta inget problem men de stora vinnarna är givetvis de människor vars hälsa förbättras.