I artikeln om Sanna Skotts (Folkbladet 18 maj) engagemang för Träffpunkterna säger jag "att det inte är mitt bord". Det är riktigt att andra än jag bättre kan sakfrågan, men visst är det "mitt bord". Politikerns viktigaste och svåraste uppdrag är nämligen att väga olika behov mot varandra. Förslaget om att öka frivilligas och föreningars engagemang i Träffpunkterna beror på att vi behöver anställa fler för att klara vården och omsorgen för de med störst behov.
Nu ska Vård och omsorgsnämnden som har ansvaret för att fördela pengarna se över bland annat matfrågan en gång till. Det är bra. Men det betyder inte att jag saknar ansvar. Jag har varit med och fördelat pengar mellan olika områden, och därför har självfallet även jag ett ansvar.
Kort sagt, allt hänger ihop med allt och det finns i princip bara ett bord, nämligen vårt och därmed mitt bord.