Häromdagen fick vi se fotot av presidenterna för de två stormakterna USA och Kina, Obama och Xi Jinping, som med nöjda leenden skakar hand, sedan de kommit överens om att ratificera ”Parisavtalet”, det som inte är något avtal.
Ett riktigt avtal förutsätter bindande åtaganden och preciserade konsekvenser, om de inte uppfylls. Det finns inte i dokumentet från COP 21 i Paris. Det innehåller bara ”avsiktsförklaringar”, att försöka minska utsläppen, där varje land tar sina egna beslut.
Tillräckligt många förhandlare i Paris hade förstått att både de utsläpp och den uppvärmning vi haft i ett fullskaleprov under 60 år, varit mycket gynnsamma för mänskligheten, googla "påläst fullskaleprov". Därför slutade mötet med goda avsikter utan ansvar och då också utan värde.
Kina har i dokumentet fått fritt fram för att bygga kolkraftverk fram till 2030. Det gör de nu i en takt av ett kraftverk mest varje vecka. Deras problem med luftföroreningar i storstäderna beror på dålig rening av stoft, sot och kemikalier, exempelvis svavel. Koldioxid smutsar inte ner alls. År 2030 råder den nya Lilla Istiden, som solforskarna nu aviserar, varför alla, även Obama och Xi, då glömmer allt tal om koldioxid.
Obamas underskrift är meningslös. Han har inte fullmakt för den från kongressen. Den visar hans ringaktning av demokratin. Det gör att kongressen knappast kommer att ge honom godkänt.
Fotot blir ett av de få konkreta resultaten av det som kallas ”Parisavtalet”.