Det var både hopp och besvikelse när fem partier nyligen slöt en energiöverenskommelse. Sverigedemokraterna placerades tyvärr på åskådarbänk. Vitala delar av energibranschen har nu fått ett visst andrum, men ingenting är egentligen långsiktigt löst. Men det är mycket välkommet att både kärnkraften och vattenkraften, vilka tillsammans står för nästan 90 % av svensk elproduktion, får ett erkännande genom att man fasar ut effektskatten och sänker fastighetsskatten. Dessa åtgärder var absolut nödvändiga för att inte forcera Sverige in i en akut energi- och effektbrist.
Men det är uppenbart att överenskommelsens parter inte lyckats greppa den större bilden om elmarknaden. Den akuta energimarknadskris som just nu råder har främst uppstått kopplat till politisk klåfingrighet där man pumpat in subventionsmiljarder i viss elkraft som marknaden på intet sätt har efterfrågat. Det politiskt skapade överutbudet har sedermera pressat ner elpriserna så att i princip ingen elproducent kan få kalkylerna att gå ihop. Problemet är även att när subventionerna går till väderberoende energislag är det svårt att ta bort något annat ur systemet då beredskap måste finnas för kalla vinterdagar som är utan vare sig sol eller vind.
Men trots detta faktum valde man nu att öka subventionerna ytterligare med omfattande mål om främst väderberoende elproduktion. Man vill alltså ha mer av samma medicin som skapade problemen från första början. Det finns därför all anledning att vara oroad då framtiden för energimarknaden på intet sätt är säkrad och så länge man inte gör upp med grundorsakerna till varför krisen uppstod är nya kriser är att vänta.
Inom överenskommelsen finns det två tydliga sidor med var för sig egna agendor. Den ena eftersträvar maximalt med s.k. förnyelsebart och vill ha bort kärnkraften, medan den andra vill ha mer av marknadslösningar och där kärnkraften ses som en viktig baskraft. Bland de partier som fastnat i det kostsamma och orealistiska spåret med förnyelsebart drivet av subventioner finns främst MP och C. På den andra sidan finns SD och L, två partier som står utanför överenskommelsen. De två förstnämnda samlar i riksdagen 13 % av rösterna, medan de senare två samlar 18 %. Ser man till opinionsutvecklingen är skillnaden dessutom än större. En fempartiuppgörelse där man hänger av de mest verklighetsfrånvända partierna C, MP samt V skulle inte bara samla ett större parlamentariskt stöd, utan skulle också på allvar kunna lösa energimarknadskrisen långsiktigt.