Hela Söderköping väntar i spänd oro på vilket beslut kommunpolitikerna i stadshuset tänker ta den 7 februari. Frågan om byggandet i Brunnsparken ska då avgöras: ska Brunnsparken förbli en 1700-talspark med riksintresse, eller ska den förvandlas till ett trist höghusområde med 7 jättelika huskroppar?
Att exploatera parker för kommersiella ändamål föder ilska hos medborgare världen över. En park är en angelägenhet för alla; den är en konstnärligt gestaltad plats för gemensam verksamhet, ett uttryck för sambanden mellan naturen och människan. Att parker har ett värde i sig och är oumbärliga i städer, har man vetat ända sedan antiken. Därför bör man föra dessa värden vidare och inte exploatera rekreationsområden utan tanke på framtida behov.
Föreningar, sakägare och medborgare, som yttrat sig om detaljplanen, har insett orimligheten i att fördärva Brunnsparken med höghus. De flesta propagerar istället för att förlägga bostadsbyggandet till annan tomt. Man vill som alternativ rusta upp och bevara Brunnsparken för framtida generationer och slå vakt om den sällsynta skönhet som finns i brunnsmiljön, småstadskaraktären och idyllen. Det är sådana miljöer som skapar och definierar Söderköping som stad för boende och besökare. Glömmer man bort Söderköpings karaktär som stad, så riskerar den att i små steg förvandlas från en medeltidsstad till vilken stad som helst.
Varför vill man bygga just i parken? Anledningen sägs vara ett ”angeläget allmänt intresse”, ett allmänt behov att bygga bostäder i centrala lägen. Intentionen att bygga bostäder är säkerligen god, men idén att bygga i parken borde ha fått sig en tankeställare av alla protester, parkens riksintresseklassning och stora miljökonsekvenser samt de tydliga geologiska riskerna. Någon annan lokalisering av bostäderna har inte undersökts eller redovisats; men för att uppfylla kravet på ett ”angeläget allmänt intresse” måste man kunna visa att bygget endast kan ske i Brunnsparken. Det har inte gjorts och förslaget strider alltså mot en rättsregel, som en dom i Mark- och miljööverdomstolen fastslagit. Den åsyftade domen är det snarlika fallet där Solna kommun ville bygga höghus i strandnära läge i Ulriksdals slottspark.
Brunnsparksprojektet har fastnat i en prestigeposition där man till varje pris vill genomdriva ett beslut, sannolikt styrt av löften till byggherrarna. Analyser har nyligen visat att dyra, nyproducerade bostadsrätter inte motsvarar de verkliga behoven på bostadsmarknaden. En ökad förtätning och större invånarantal i kommunen kräver hellre större parkytor. Projekt som dessa, som inte tillräckligt förankrats i lagtext och som har stora kultur- och miljökonsekvenser och dessutom riskfylld ekonomi och tveksam geologi, får givetvis katastrofala följder för alla inblandade.
Utan en dialog med medborgarna och en intresseavvägning mellan att bevara parken eller bygga hus, är detta ett förslag som tveklöst kommer att leda till en juridisk process: i sin nuvarande form strider detaljplanen mot lagar, opinion och sunt förnuft.
Uppmaningen till beslutsfattarna blir istället: ”Bygg på annan tomt och gör Brunnsparken till en vacker stadspark”! Lös upp spänningen och flytta tillbaka positionerna! Parken kan göras till en pärla som stärker varumärket Söderköping; den goda idyllen och medeltidsstaden. Det stabila och måttfulla är här mera värt än det osäkra och överilade. Dra tillbaka förslaget i dess nuvarande form och gör en miljökonsekvensbeskrivning och en rättvis intresseavvägning i dialog med medborgarna!
Det är fortfarande möjligt att rädda Brunnsparken. Den 7 februari anordnas en manifestation utanför kommunhuset av ”Medborgarinitiativet för Brunnsparkens bevarande”. Gå ut på gator och torg!
Riksintresset Söderköpings Brunn och Brunnspark är en fråga som angår hela landet, inte bara några enstaka politiker och aktörer med ekonomiska intressen.