Nu råder kyla och missväxt i södra och centrala Europa, snö i Nordafrika och Mellanöstern, isande kyla i norra Sibirien och Nordamerika, ganska varm vinter hos oss. Detta är väder, inte klimat.
Klimat är genomsnittligt väder över längre tid och större geografiskt område: varmt eller kallt, torka eller nederbörd, lugnt eller blåsigt. Växlingar i närtid är väder. Men deras genomsnitt över åtminstone 30 år är klimat.
Klimatet växlar sedan årmiljoner mellan karga istider och rikare varma perioder. Landisarna från senaste istid började smälta för ca 17.000 år sedan.
För 8 – 5.000 år sedan var det flera grader varmare än nu. Varmare var även bronsåldern, romartiden och högmedeltiden. Kallare var tidig antik, tidig medeltid samt Lilla Istiden ca 1300 – 1850. Denna var periodvis flera grader kallare än nu med missväxt, nöd och död.
Växlingarna samvarierar med växlande solmagnetism och solvind i samspel med inkommande kosmisk strålning, vilket påverkar molnbildning och nederbörd. Mindre solvind ger mer kosmisk instrålning – och kallare klimat.
Under Lilla Istiden var Solen periodvis minimalt aktiv. Sedan blev den ovanligt aktiv med mindre kosmisk instrålning. Atmosfären värmdes en knapp grad. Men nu är Solen åter minimalt aktiv. Frånsett ovanligt varma El Niño-strömmar 1997/98 och 2015/16 har det knappast blivit varmare sedan 1996.
Klimatforskare ”justerar” redan uppmätta temperaturer till rekord. De varnar för hotande värme för att säkra fortsatta anslag. Ursprungliga data visar att 1934 och 1998 var 1900-talets varmaste år. Efter dess uppvärmning är det förstås varmare nu än för 100 år sedan.
Det har gynnat växtlighet och skördar. Sedan 1930 har skördarna ökat fem gånger. Färre lider svält och nöd. Fler har fått det bättre.
Men nu ger sydeuropeisk missväxt och brist på grönsaker i handeln en försmak av hur det kan bli med kallare klimat. Risken är stor med rådande minimala solaktivitet. Hotet mot Jordens liv är kyla snarare än värme!