Svenska folket har röstat. Valresultatet är klart. Högerblocket vann. Centerpartiet backade. Och det rejält. Mestadels har vi tappat förtroende bland byarnas folk. Men även i storstäderna förlorade vi röster. Men misströsta ej, nu har vi chans att börja om igen.
Nu behöver vi som står för Centerpartiets värderingar hitta en ny väg framåt för att vårt parti ska förtjäna väljarnas förtroende 2026. För att återfå vår trovärdighet måste vi erkänna de inneboende motsättningarna som finns mellan stad och land. Den som vågar se skiljelinjerna kan också söka praktiska lösningar och möjliga kompromisser.
Vi kan inte blint försvara reduktionsplikten samtidigt som människor på landsbygden inte har råd att fylla tanken för att skjutsa barnen till förskolan. Här skulle vi kunna verka för differentierade bränslepriser där människor som bor på landsbygden ges möjlighet att tanka till ett lägre pris tills den dag då vi har en väl utbyggd infrastruktur för en fossilfri fordonsflotta i hela Sverige. Samtidigt kan städernas folk där avstånden är kortare och laddstolparna fler betala ett högre bränslepris och bidra till en grön omställningen.
Vad tycker vi egentligen om vinsterna i skolan? Dagens system främjar inte en god utbildning i hela landet. Skolpengen är lika oavsett hur bra utbildningskvalitet en skola levererar till sina elever. Av den anledningen kan skolbolag främst öka sin vinst genom att skära ned på kostnaderna. I den här frågan måste vi som parti våga omvärdera. Det är skillnad mellan skolkoncerner och ideellt drivna byskolor. Det ska gå att rädda de senare samtidigt som vi ställer tuffare krav på de förra.
Även när det gäller skogen finns motsatta interna intressen som Centerpartiet inte kan ducka för. Dagens konventionella skogsbruk kan utvecklas och bli än mer hållbart. Men den som äger marken måste alltid få bestämma över och få leva av den. Därför ska vi aldrig släppa vår vakt om äganderätten. Detsamma kan sägas om andra naturresurser som utvinns i våra lokalsamhällen. En del av intäkterna som tjänas på utvinning ska gå tillbaka till invånarna som bor på orten.
Nu behöver vi en partiledare med stark förankring i landsbygdens verklighet, en som vågar se verkligheten som den är med de inneboende konflikter som finns. Men samma person behöver också ha insikt i dom växande städernas utmaningar. När Centerpartiet var som störst var vi stora på landsbygden och i städerna. Därför uppmanar jag Centerpartiets valberedning att söka partiledarkandidater från landets alla hörn, oavsett nuvarande politiskt uppdrag. Kom ihåg, både Ebba Busch (KD) och Stefan Löfven (S) stod utanför riksdagen när dom blev partiledare för sina respektive partier.
Just nu höjs röster för samarbete med olika politiska block. Det har gynnat oss förr. I somras plockade jag blåbär tillsammans med familj och vänner i skogarna runt Högfors i Robertsfors kommun i Västerbotten. I byn där Maud Olofsson och partiledarna för den gamla Alliansen planterade tallar. Jag kan säga att träden har vuxit – om än lite ojämnt. Detsamma kan sägas om dom gamla allianspartierna.
Min åsikt är enkel: det är dags att vi vågar skaka av oss bojorna av tidigare partisamarbeten åt både höger och vänster. I stället ska vi centerpartister tillsammans karva ut en ny, egen politisk riktning. Centerpartiet är starkt nog att stå på egna ben.