Uttalande antaget vid Vänsterpartiet Söderköping årsmöte 21 mars 2021: Mer pengar och personal till äldreomsorgen

Vi ser tillbaka på ett svårt och på många sätt tungt år. Coronapandemin har drabbat Sverige, likaså

Söderköping. Vård- och omsorgspersonal har gjort enorma insatser, ansträngt sig till det yttersta och jobbat under press under lång tid. Många är trötta och i stort behov av återhämtning.

Över 13 000 personer har i skrivande stund avlidit i Sverige, många inom äldreomsorgen – tre av fyra personer.

Coronakommissionens första delrapport som presenterades i slutet av förra året och som handlar om äldreomsorgen ger en mycket allvarlig bild av läget. Rapporten beskriver en äldreomsorg som är resursmässigt eftersatt, med en undervärderad yrkeskår, hög andel timanställningar, undermålig arbetsmiljö och en fragmenterad organisation. Fel och brister som har möjliggjort för smittan att ta sig in på våra äldreboenden. Det kan vara lätt att tänka att problemen uppstod som en följd av pandemin, men så är det alltså inte. De problem som beskrivs har varit väl kända under lång tid.

Problem som i allra högsta grad också finns i Söderköping. I Söderköping har vi idag en slimmad äldreomsorg med en anorektisk budgettilldelning där kostnaden för äldreomsorgen är betydligt lägre än riket i stort. Det får konsekvenser. Arbetsmiljön har försämrats, kommunen har anmälts till Arbetsmiljöverket och är dömd till höga böter. Tre gånger så många slutade i äldreomsorgen 2019 som under ett vanligt år och därefter har timanställningarna skjutit i höjden. Söderköpings kommun toppar numera listan över kommuner med högst andel timanställda i länet. Söderköping sticker också ut som den östgötska kommun som haft högst överdödlighet under pandemiåret.

Så här kan det inte fortsätta, det är en farlig underfinansiering som försämrar både kvaliteten på omsorgsinsatserna och arbetsmiljön och som leder till högre sjukskrivningstal och uppsägningar. Men vad värre är – det riskerar också kosta människoliv. De systemfel som finns måste åtgärdas nu och resurserna måste följa behoven. Allt annat är oacceptabelt.