Vi lever i pandemins tid. Människor blir svårt sjuka. Sjukvården går på knäna. Vi klipper håret över sopkorgen, följer begravningar på länk, träffar bara vänner och släktingar utomhus, i minusgrader. Vi gör det för att skydda någons mormor eller storebror, för att intensivvårdsspecialisten ska få ett andrum och kunna gå hem till sin familj.
I denna tid är den nya pandemilagen nödvändig. Den ger långtgående möjligheter för staten att begränsa trängsel och ytterst stänga verksamheter, den innebär ingrepp i invånares vardag och ekonomi som vi aldrig skulle acceptera i vanliga tider. Men detta är inte vanliga tider.
Pandemilagen kan skydda liv och låta tyngda yrkesgrupper andas lättare. Den kan skilja mellan motionslopp utomhus och trånga inomhusaktiviteter, mellan riskabla och säkrare verksamheter. Men inskränkningarna i vardag, ekonomi och frihet går inte att sticka under stol med. Vi som skriver är tre lokalpolitiker med bakgrund som egenföretagare, och Liberalernas ekonomisk-politiska talesperson i riksdagen. Från våra olika perspektiv ser vi att människor som hamnar i kläm måste få kompensation av staten.
I riksdagen krävde vi liberaler ersättning till de verksamheter som direkt drabbas ekonomiskt - detta var en grundförutsättning för att vi skulle acceptera pandemilagen. Om staten beslutar om neddragning eller nedstängning, då måste staten också ta ansvar för sitt beslut. Därför kräver vi liberaler att regeringen ska agera nu.
Frågan om kompensation är avgörande för oss alla, för det är från företagens moms och deras anställdas skatt som vi långsiktigt får pengar till undersköterskans lön, och till brandmannens, lärarens och intensivvårdsspecialistens. Helheten kräver alla sina delar. Utan företagen faller på sikt skyddsnätet och hela välfärden.
I veckan har vi läst om hur ett taxiföretag i Finspång har det tufft. Vi ser hur butikspersonalen i Söderköping måste hinna både sina vanliga uppgifter och smittskyddsåtgärder. Krögarna i Norrköping reagerar på att alla inskränkningar på restauranger verkar förlängas. Våra företagare har det oerhört tufft. Flera ser sina företag gå i kras och deras anställda är rädda att förlora jobbet. Vi måste göra allt i vår makt för att rädda jobben, så att så många som möjligt har ett arbete att gå till.