Menar man att man ska bryta ofrivillig ensamhet bara av att man dammsuger, eller menar man att man ska sätta sig ner och ha gemenskap utöver tiden som är beviljad för att dammsuga?
Man tycker det motverkar ofrivillig ensamhet att man sätter sig ner och pratar när man ändå är där, alltså utan att tiden finns. Vad gör detta med den stress vi vill undvika?
Jag kommer aldrig verka för att ofrivillig ensamhet motverkas genom att skyfflas in under en annan beviljad insats. Varje insats har en bedömd och uppskattad tid, efter individens faktiska behov, som förvisso kan ta både längre och kortare tid. Vi är människor. Ofrivillig ensamhet är mycket allvarligt och den tär på både kropp och samhälle.