Debatt: Vi har öppnat våra hjärtan. Edvin Hansson, ordförande Ö

Vi i Östra Ryds IF har drivit ett integrationsprojekt för nyanlända ungdomar sedan 2014. Vi har samarbetat med boenden och familjehem och har sett långt över hundratalet barn och unga från många olika länder komma och gå i vår förening. Vi har försökt att ge dessa ungdomar ett sammanhang och en meningsfull fritid under tiden de varit här. 

Den här gruppen ungdomar har fått genomlida mycket under sin tid i Sverige, med svajiga lagstiftningar och långdragna, rättsosäkra asylutredningar. Redan 2016 var vi i Östra Ryds IF med och skrev tillsammans med hundratals föreningar och elitidrottare på Idrottsuppropet, för att påtala orättvisan i hur de ensamkommande behandlades. Vi är inte mindre missnöjda nu.
Situationen för ungdomarna är fullständigt orimlig, och har så varit för många av dem under i princip hela deras tid i Sverige. Vi har varit med dem hela tiden och vi har sett vilken skada tillfälliga, ogenomtänkta lagar och rättsosäkra asylprocesser har tillfogat dem. 

Det är ett otacksamt arbete vi lagt ned och som vi fortsätter att lägga ner. Vi har fantastiska ledare, eldsjälar och andra människor runt föreningen som årligen lägger tusentals mantimmar på att planera, stötta, skjutsa och lära upp dessa fantastiska ungdomar. Tacken vi får är hafsiga lagar som tar ungdomarna ifrån oss, antingen genom utvisning eller via vidare flykt för att söka asyl i något annat land. Jag är rätt säker på att vi i vår förening har fler självmordsförsök än permanenta uppehållstillstånd. Jag tror också att vi har fler före detta spelare som återfinns i andra länder, än vad vi har spelare som vet att de får vara kvar i Sverige om fem år. 

Nu har vi ett tjugotal ungdomar kvar i föreningen som vi kommer att göra allt i vår makt för att behålla i landet och i föreningen. Vi ska – när Coronakrisen blåst förbi – försöka hjälpa till med körkort och kontakter vid jobbsökande. Det är så vi gör i vår förening. Vi hjälps åt när nöden är stor. Vi öppnar våra hjärtan. Sådär som det sades att man skulle göra. Fler borde prova på det, eller hitta tillbaka dit.
Ungdomarna har varit här i fem år. De är en del av vår förening. De är våra lagkamrater och kompisar. De pratar bra svenska och många har fått svenska familjer som inhyst dem i många år vid det här laget. Det vore en tragedi för ungdomarna, alla deras vänner här och för oss som förening om de skulle utvisas nu. Vi förespråkar en amnesti – låt våra spelare stanna.