Skjutningar med skadade eller döda, sprängningar, massor av rån, osv. De politiska partierna överbjuder varandra i anslag och åtgärder mot kriminaliteten i landet. Ministrarna Morgan Johansson och Mikael Damberg intygar att åtgärder har vidtagits som har gett resultat. Men är det så?
Knappast, skjutningarna och dödande pågår oförtrutet, personrånen sprider sig som löpeld, bedrägerier och ekonomisk brottslighet breder ut sig. Narkotikan flödar i landet, ungdomar förstår inte att de blir mentalt defekta varelser när de tar droger. De säger själv att det är lättare för dem att få tag på droger än en dosa snus. Det är kaos i vissa skolklasser, framförallt på högstadiet med många elever som är trasiga och som inte alls skulle vara i skolan utan ha annan verksamhet.
Hur långt har kriminaliseringen och otryggheten spridit sig i vårt land? Hur många områden med utanförskap har vi och hur många kriminella gäng och klaner finns redan etablerade? Som jag upplever det så har det gått så långt att processen är självgenererande och ökande. De insatser, som polisen i efterhand försöker göra, har inte effekt. Och regering och riksdag lyckas inte ens med att utbilda fler poliser som ska beivra brottsligheten i landet.
Försvarsminister Peter Hultqvist och regeringen har nu beslutat om att ett antal fler regementen ska inrättas och försvaret stärkas. Men vem är fienden som vi ska skyddas mot? Jag tror inte att Putin och ett antal gröna gubbar kommer att landstiga på Gotland eller i Stockholm för att ta över Sverige. Inte heller tror jag att någon annan liten grå president med svår barndom och uppväxt kommer att försöka inta vårt land. Nej, fienden kommer inte utifrån. Fienderna finns inom landet. Det är de kriminella och den otrygghet som följer i spåren av dem, drogerna, utanförskapen med problemområden, allt fler ungdomar kommer i nästa val att rösta på SD eller liknande parti, m.m. som är hoten och fienden.
Det försvar som vi ska rusta för är regementen som utbildar fast anställda och värnpliktiga, som kan försvara våra stadsdelar och landsdelar, som kan sättas in för kortare eller längre perioder mot våra inre fiender. Vi kommer också att behöva inte bara en nationell insatsstyrka utan ett antal regionala insatsstyrkor som snabbt kan sättas in när svåra brott begås. Jag önskar Stefan Löfven och regeringen lycka till!