Flyktingkrisen har lett till ett större politiskt engagemang. Kanske kan detta i slutändan istället minska politikens makt?
Denna paradox ska förstås utifrån det faktum att de flesta människor är politiskt ointresserade och överlåter viktiga samhällsangelägenheter till folkvalda. Men om politikerna inte håller måttet och deras inkompetens leder till att vardagen påverkas för vanligt folk kan de känna sig tvingade att engagera sig trots ointresse.
Det är vad som skett efter flyktingkrisen 2015. Med asylbaracker på skolgårdar, överrepresentation av pojkar i skolor, hela byar med flerdubblad befolkning, långa köer till tand- och sjukvård på grund av riksdagsbeslut 2013 om vård till så kallad ”papperslösa” jämsides med stort offentligt och ideellt ansvar för att ta emot migranter, har det dagliga livet förändrats i alla delar av landet och särskilt på vissa landsorter. En polarisering har uppstått som vi inte kan blunda för och som ställer krav på ställningstaganden för eller emot den förda politiken.
Många som är missnöjda med den förda invandringspolitiken har röstat på SD. Fler har också engagerat sig som medlemmar och medlemstalet har stigit från 3 000 till 26 000 medlemmar mellan 2007 och idag. Många av SD:s medlemmar är tidigare politiskt oerfarna, men ändå kunniga och erfarna och ser ingen annan utväg än att gå med i ett politiskt parti. Detta nya politiska engagemang mot förd invandringspolitik inkluderar såväl vissa medlemmar i allianspartierna som det nya partiet Medborgerlig Samling som vill se en mer restriktiv hållning. Ett fåtal socialdemokrater har också insett det allvarliga läget och tagit strid mot regeringen.
Om ansvariga politiker fattar felaktiga beslut som inte är bra för medborgarnas vardagsliv har väljarna i slutändan inget annat sätt att påverka än att rösta vart fjärde år. Legala och illegala migranters påverkan på snart sagt alla svenska samhällssektorer under de senare åren har lett till ett aktivt, men också polariserat ställningstagande. En minoritet stödjer dagens politik och en majoritet vänder sig mot den. I många fall vänder de sig därför till just SD, för att stävja en politik som släppt in ett stort antal asylsökande på oklara premisser.
Man kan likna detta nya och tidsbundna engagemang vid värnplikten. Alla män genomgår en kort utbildning för att vid krigsfara kallas in vid sidan av den stående yrkesmilitären. Alla kan rösta, men i kristider uppfattar de att röstande i val inte räcker till. Då går de in i partier för att påverka för att sedan dra sig tillbaka precis som när fred råder igen.
Få vill vara soldater eller politiskt aktiva, men som tur är finns tider när ansvarsfulla medborgare inser vad som krävs av dem själva. Då drar man ut i strid i fält och i folkvalda församlingar. Ett tillfälligt politiskt engagemang för att stoppa felaktiga beslut och minska politikens makt över medborgarnas vardagsvillkor. Ett politiskt engagemang mot politiken.