Berggården har suverän personal på avdelningarna som sköter om brukarna exemplariskt. Däremot är kommunens fyrkantiga sätt att ta betalt av de gamla ett växande problem.
Från första månaderna på Berggården deklarerade min mor att hon inte vill ta del av kvällsmåltiden utan hon tar sin egen smörgås om hon blir hungrig. Det var inga problem; ekonomiavdelningen gjorde avdrag för den måltiden på fakturan som mor betalar varje månad för kost och logi.
Nu har emellertid kommunen infört en ny ordning där alla boende ska betala samma avgift ”oavsett hur mycket den enskilde faktiskt äter”, som en chefstjänsteman på kommunen skrev till mig då jag invände mot de nya reglerna. Mor ska betala 9 200 kronor per månad av sin pension på cirka 12 000 kronor i månaden. Punkt och slut. (Jag kan ju inte låta bli att undra om kommunens regler gäller åt båda håll. Om den som äter lite ska betala fullt pris så ska ju även den som vill äta mycket ha rätt till det utan extra kostnad?)
Till saken hör att maten på Berggården långtifrån alltid är så vitaminrik och aptitlig som kommunen hävdar.
Det här klagar inte bara brukarna på utan även personal jag talat med. Det här vet jag eftersom jag besöker min mor en gång per vecka samt ringer två/tre gånger/vecka och då pratar jag även med de andra brukarna samt att jag har kontakt med en annan vän som bor på boendet.
Under midsommarhelgen i år tog jag som vanligt hem mor under några dagar. Samtidigt som mor var hos mig så ringde en brukare från Berggården till mig och sa att ”det var tur att din mor inte var här för idag fick personalen ställa sig och göra pulver potatismos eftersom den köttfärspaj med potatismos som stod på matsedeln inte gick att äta. Veckan efter så kom jag upp som vanligt på besök. Brukarna och personalen satt och åt. Det som serverades var kycklinggryta/soppa. Jag frågade brukarna hur det smakade?
En dam svarade att ”den kycklingen var nog på rymmen", en annan brukare svarade med ett skratt: ”var det kyckling i soppan?” En ur personalen vid matbordet konstaterade att ”den kycklingen hade nog flugit sin kos!”
Maten kan andra dagar vara mycket god och uppskattad. Min kritik gäller kommunens sätt att ta betalt för tjänster som brukare inte vill ha.
Personalen gör så gott de kan men när de klagar på något så händer ingenting och det är precis vad jag också känner när man talar med någon av cheferna: Ingenting händer! Därför skriver jag dessa rader i Folkbladet.