Nyligen publicerade Norrköpings Tidningars ledarsida en text av Svenska Nyhetsbyråns politiska redaktör Mathias Bred. Han skrev under rubriken ”Ingen fara att driva med kristendomen." Jag citerar ett kort stycke ur artikeln: "Att kritisera, förlöjliga eller häckla kristna företeelser och människor är i regel ofarligt. Reaktionerna som kom efter öppningsceremonin under OS var alla i form av ord. En del utfall var ilsknare än andra, men ingen kristen organisation har hotat med terror. Inga kristna länder har utfärdat dödsdomar mot konstnären."

Många kristna människor uppfattade ett inslag i invigningen som ett förlöjligande av Jesu sista måltid som den framstår i Leonardo da Vincis berömda målning "Nattvarden." Vara hur det vara vill med den saken. Mathias Breds mission är inte kristendomen i sig. Det han vill diskutera i sin text är om OS-arrangörerna (eller någon annan liknande officiell världsaktör) skulle ha vågat utsätta sig för risken att ses som häcklare av islam?

Svaret på Breds fråga är sannolikt nej. Vi har under flera år sett mycket våldsamma islamska reaktioner mot personer som Salman Rushdie och Lars Vilks, tidningar som Charlie Hebdo och koranbrännande länder som Sverige. 

Jag har under flera år arbetat i länder där islam i varierande grader har ett stort inflytande på samhällslivet. Mina erfarenheter från bland annat Egypten, Sudan, Albanien, Kosovo och Bosnien gör att jag anser att Mathias Bred lyfter en viktig fråga genom sin jämförelse mellan de båda religionernas skilda toleranströsklar.

Den stora skillnaden är som jag ser det att kristendomen till stora delar utövas i länder där troendet är en privatsak och inte ett fundament för ett politiskt makt- och samhällsbygge. Och i demokratier, där kristendomen oftast är utbredd, är det högt i tak; man ifrågasätter, agiterar, utmanar, provocerar och höjer sin röst.

Huvudfrågan är väl om islam som statsideologi över huvud taget är förenligt med demokrati? Finns det något land i världen som förenat demokrati och Islam?

Som jag ser det är det omöjligt att förena demokrati med islam, en religion där männen så tydligt har en särställning. Vissa utövare av islam hyllar Sharia-lagen, hedersvåld och barnäktenskap. Vissa islamska länder utdömer och verkställer dödsstraff för bi- och homosexuella, man dödar således oliktänkande och meningsmotståndare i religionens namn. Att mörda, tortera och plåga människor i Guds namn torde för en normal människa vara helt uteslutet.

Vi i västvärlden och inte minst vi här hemma i Sverige behöver ställa oss frågor om varför vi tycker det är okej att behandla dessa två religioner på så olika sätt.

Att kvinnorörelsen i princip är helt tysta och lägger sig platta inför det institutionaliserade kvinnoförtrycket inom islam är mycket märkligt. Att vissa politiska partier i sin iver att få röster flirtar med företrädare för Islam är också skrämmande.

Kriget i Gaza är det senaste exemplet där företrädare för islam inte känner några gränser vad avser angrepp på ”motståndare”, här måste det svenska samhället sätta stopp innan det är försent! Acceptera meningsskiljaktigheter, men fördöm och förbanna otillåtna och oönskade handlingar.