Östergötland och Sverige är på väg in i en ny utanförskapskris. Var sjunde östgöte i arbetsför ålder lever på bidrag och allra värst är situationen för utlandsfödda och unga. Det är ett problem för samhället, för företagen och inte minst för de personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden och riskerar att fastna i utanförskap. 

Utanförskapet i Östergötlands län, mätt i helårsekvivalenter, beräknas till 37 571 personer; det visar de senaste siffrorna från SCB. Det motsvarar 14 procent av alla i arbetsför ålder. I Norrköping är situationen ännu värre, där lever mer än var sjätte vuxen på bidrag. 

Det är en gigantisk samhällsekonomisk kostnad att så många personer i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv har beräknat betydelsen för skattebetalarna och statskassan om dessa personer istället skulle komma i arbete med hjälp av SCB:s simuleringsmodell FASIT.

För statskassan skulle den årliga nettovinsten uppgå till 340 000 kronor per person som kom i arbete. Den totala kostnaden för utanförskapet i Östergötland motsvarar därmed drygt 13 miljarder kronor per år. För hela Sverige uppgår kostnaden till drygt 270 miljarder per år. Det motsvarar hälften av sjukvårdens kostnader. 

Även en mindre minskning av utanförskapet skulle ha stor betydelse både för samhället och för de personer som är drabbade. En minskning av utanförskapet i Östergötland med 20 procent skulle sänka de offentliga utgifterna med 2,6 miljarder kronor per år. Men utvecklingen går åt fel håll.

Enligt Arbetsförmedlingen steg antalet personer i Östergötlands län som varit arbetslösa 6–12 månader med 35 procent under 2020. Även gruppen som varit arbetslös längre än 12 månader har växt, och uppgår idag till 9 168 personer i länet, många av dem utlandsfödda.

Sverige har under lång tid haft ett större arbetslöshetsgap mellan inrikes och utrikes födda än de flesta länder. På senare år har det ökat ytterligare. I december 2020 var arbetslöshetsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Sverige 16 procentenheter. I Östergötland är det ännu större, hela 21 procentenheter.

Men den här utvecklingen är inte ödesbestämd. Den går att vända med rätt reformer. Riksdag och regering men även länets kommuner måste ta situationen på större allvar än idag och skyndsamt införa reformer som bryter den negativa trenden och återupprättar arbetslinjen.