Kriget i Ukraina har orsakat smärta och förtvivlan. Men det har samtidigt också väckt det finaste inom oss människor – medkänsla och en strävan att dela med sig till andra. Vi ser just nu en sällan skådad vilja att hjälpa till.

När Putinregimen invaderade Ukraina blev världen i ett slag mer otrygg. Fred och säkerhet är inte längre lika självklar i vår del av världen. Tyvärr delar vi den erfarenheten med en absolut majoritet av alla människor. Ett liv i frihet från våld, väpnade konflikter, hunger och fattigdom är ett undantag i vår värld. 

Makt, resurser och frihet – det mesta i världen är ojämlikt fördelat mellan människor. Men på söndag, på vårdagjämningen, är ljus och mörker jämnt fördelat över hela jorden. Under ett dygn delar vi lika. Låt det bli en påminnelse om att vi alla är födda under samma himmel, med lika värde och samma mänskliga rättigheter. Det är också en påminnelse om hur viktigt det är att vi som enskilda och som samhälle delar med oss. Något vi inte minst ser i stödet till Ukraina.

Kriget i Ukraina gör det tydligt att Sveriges säkerhet och välfärd påverkas av vad som händer i andra delar av världen. Detsamma gäller inom andra kritiska områden. I en värld där klimatet snabbt och dramatiskt förändras kan inget land klara sig självt. Dagens stora utmaningar måste mötas genom internationellt samarbete. Ett högt, kvalitativt och effektivt bistånd är ett av våra verktyg att möta dessa utmaningar, inte minst eftersom de stora humanitära behoven i Ukraina riskerar att överskugga andra kriser i vår värld:

Redan innan invasionen av Ukraina befann sig fler än 82 miljoner människor på flykt.

45 miljoner människor är i akut hungersnöd, många av dem är drabbade av långvarig torka på Afrikas horn. 

Under 2021 föll 120 miljoner människor tillbaka i extrem fattigdom, och flera miljoner barn riskerar att aldrig komma tillbaka till skolan.

Det sveper en auktoritär våg över världen som driver tillbaka demokratin. Människorätts- och kvinnorättsorganisationer är beroende av vårt fortsatta stöd. 

I en värld där vi vet att ”vår nästa” finns både nära och långt bort, är det viktigare än någonsin att riksdagspartierna står fast vid ett långsiktigt åtagande om ett generöst och modigt utvecklingssamarbete, byggt på en procent av nationalinkomsten, till stöd för människor i stor utsatthet.