Kollektivtrafiken bidrar i hög grad till ett stort antal politiskt beslutade mål inom kommuner, landsting och regioner:
• Ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet (Agenda 30)
• Ökad rättvisa och jämställdhet samt minskat utanförskap
• Ökad tillgänglighet för alla, samt för äldre och funktionsnedsatta
• Minskade klimatutsläpp och energiförbrukning
• Ökat bostadsbyggande
• Ökad tillväxt, regional utveckling och växande arbetsmarknadsregioner, samt att det ska bli lättare för arbetslösa att få arbete
• Flerkärniga städer och sammanbindning mellan olika delar inom och mellan regioner
• Framtidstro, attraktivitet och livskvalitet

Genom att helt ta bort linje 432 (Björkholmen – Norrköpings resecentrum) går man helt emot de mål man aktivt ska jobba mot.
Att istället se över möjligheten att justerar antalet avgångar, innebär att man både minimerar antalet ”tomma bussar” samtidigt som man fortfarande ombesörjer både befintliga och kommande boendes behov till ett tryggt, hållbart och mer miljövänligt sätt att ta sig till sina arbeten, skolor och till vårdinstanser.
Längs linjen finns många barn och ungdomar som blir helt beroende av sina föräldrar, många arbetspendlare som istället tvingas köra bil vilket ökar trafiken ytterligare och även flera äldre som rent fysiskt inte kan eller får köra bil.

Vart är hållbarhetstänket i det?
På vilket sätt bidrar det till ökad jämställdhet och minskat utanförskap?
Vart finns framtidstron på en levande landsbygd?