Som Folkbladet nyligen berättade på nyhetsplats så kommer Holmens tillståndsansökan för vindkraftsetablering i de tre områdena i norra Östergötland att bli försenad. Tidigast i sommar kommer ansökan att lämnas in. Och den kommer då att gälla färre verk än vad som ursprungligen planerades.
För boende och berörda i områdena betyder det här ytterligare månader av utdragen väntan på besked. Med mer osäkerhet om framtiden. Kommer man att kunna bo kvar? Vågar man investera och satsa på nya projekt? Hur kommer företaget att påverkas? Kommer någon överhuvudtaget att vilja bosätta sig här i framtiden? Många vi pratat med beskriver situationen som att det ligger en våt filt över tillvaron. Andra uttrycker det än mer dramatiskt, som att det lagts en död hand över bygden.
Det mesta pekar på att väntan nu kommer att dra ut närmare ett år i tid. Det kan jämföras med de tre veckor boende fick på sig att lämna sina samrådssynpunkter i processens första steg. Under de veckorna fick snällt även de som tidigare knappt reflekterat över vindkraft sätta sig in i frågan tillräckligt djupt och brett för att kritiskt kunna granska alla delar i samrådsunderlaget. Från bullermätningar, säkerhetsavstånd, kemikalieutsläpp och grundvattenpåverkan till djur- och naturinventeringar, lagar och regler. Och bara tack vare att så många protesterade förlängdes i sista stund samrådstiden med en vecka.
I ljuset av detta ter det sig ganska ironiskt, om än symptomatiskt, att intervjuad talesperson från Holmen inte med ett ord nämner de boende eller oron denna långa väntan orsakar.
I Folkbladets artikel omnämns vår förening som en samlande kraft för motståndet mot vindkraftsetablering i området. Och för RVNO:s del förändrar beskedet egentligen ingenting. Vi vänder oss emot etableringen i sin helhet eftersom verken skulle hamna alldeles för nära människor och medföra stora ingrepp i naturen. Att antalet verk i den slutliga ansökan skulle bli färre än man först flaggade för var väntat. Det är en beprövad taktik från vindkraftsindustrin. Som lämnar boende med den bedrägliga känslan att man vunnit något. När vi i själva verket bara blivit ännu större förlorare. Så vår förenings arbete fortsätter som tidigare.
