Jag vill gärna spinna vidare på Gunnar Bredins rättmätiga kritik angående kommunens misskötsel av naturvårdsområden/naturreservat. I en intervju med Folkbladet 31 mars pekade han på problemen på ett föredömligt sätt. Det ser ut som "skrutt" sa Gunnar Bredin. Jag håller med.
Jag som har skrivit den här artikeln har under nära 20 år i praktiken skött motionsspåren i Vrinneviskogen som är ett naturreservat. Formellt är det idrottsföreningen Tjalve som har ansvaret, mot årlig ersättning, där jag är spåransvarig. Jag har under dessa år lagt ut 3300 ton grus och cirka 50 rör för att förbättra en tidigare undermålig skötsel och fått till en ny trottoar efter sju års tjat. Ytterligare "kämpande" innefattade uppsättning av tio hundlatriner på strategiska platser för att slippa se fyllda bajspåsar i och vid sidan av spåren.
Jag har också reagerat på hur det ser ut på många platser i direkt anslutning till de fyra motionsspåren och under flera år begärt att omkullfallna träd och nedramlade kraftiga torrgrenar borde kunna avlägsnas från den närmsta ytan, cirka 10 meter, från spåren. I många fall handlar det om stora träd som varit på "fallrepet" under flera år och utgjort en risk för att spårnyttjarna kan skadas om man har oturen att passera när trädet eller grenen faller. Någon brist på arbetskraft för att flytta stockarna lär väl inte finnas. Det som saknas är viljan och ett annorlunda tänk. Vem kommer att reagera på en sådan åtgärd? Naturvårdsverket eller Länsstyrelsen troligen inte. Snarare en bred allmänhet som säkert upplever en vackrare skog.
Enligt ansvariga tjänstemän är kommunens policy/skötselplan att den mikrobiologiska mångfalden måste prioriteras vilket tydligen ska tolkas så att omkullfallna träd bara ska sågas av om nöden kräver och läggas vid sidan av spåren. Jag hävdar att ett naturreservat måste rimligen skötas så att folk som nyttjar spåren får en känsla av sevärd, underbar natur och inte en upplevelse av skräpig och misskött skog.
Mitt förslag att se till att fallna träd och grenar transporteras in en bit i skogen skulle sannolikt inte medföra någon biologisk katastrof; mikrokrypen hänger säkert med vid bortforslingen. Det kanske är dags att tänka om för de tjänstemän och politiker som med enfas hävdar att det har fastslagits av myndigheterna. Det är nog dags att vakna och inse att allmänheten, trots allt, ibland har rätt kloka synpunkter.