Jag har inte hört någon enda en av regeringens förstamajtalare säga något om skolkrisen. Än mindre ett ord om hur man tänker lösa krisen.
När ska utbildningsminister Gustav Fridolin tala om att vägen till framgångsrik skolutveckling är mer tid för undervisning och inlärning. Överbetoning på utvärdering och betyg redan i årskurs 4 var förre utbildningsministern Jan Björklunds recept mot svaga elevprestationer vid en internationell jämförelse. Betygssystem har kommit och gått och det senaste håller inte måttet. Eleverna klarar inte tröskeln till högre betygsnivåer.
Kriterier och kunskapskrav är otydliga. Skolverket försöker lappa och laga det bristfälliga betygssystemet tills det är dags för ett nytt.
Ju mer man mäter och utvärderar elevernas kunskaper, desto större press på lärare och elever och mindre tid för undervisning och inlärning.
Konsekvensen av skolpolitikers fokus på betygsättning leder till utslagning av de resurssvagaste eleverna. En utslagning som kan ha bidragit till att drygt 80 000 ungdomar varken studerar eller arbetar.
För att rädda situationen krävs tid för undervisning. Även tid för att eleverna ska hinna befästa sina kunskaper. Dessutom måste lärarna avlastas sina tidskrävande administrativa arbetsuppgifter. Ju mer tid som läggs på utvärdering, desto mer undervisningstid går förlorad.
Kunskapsnivån hos våra elever höjs knappast av att undervisningens fokus är att utvärdera kunskap. Däremot skulle nivån höjas om lärarna får utrymme att lägga tyngdpunkten i sin undervisning på att förmedla kunskap. Det är högst rimligt att våra elever hinner inhämta kunskapen innan det är dags att mäta vad de kan. Skolkrisen kan inte lösas med mer utvärdering och mer betygsättning. Receptet för framgångsrik skolutveckling är mer tid för undervisning och inlärning.