Den är målad av amatörkonstnären Erik Larsson (1900–1990) och är en noggrann reproduktion av en gravyr från 1706 i planschverket ”Suecia antiqua et hodierna”. Jag valde tavlan som omslag till min kommande bok ”Staden vid Strömmen. Berättelser ur Norrköpings historia”.
Men för att få använda målningen måste jag betala 1 250 kronor till stadsmuseet – en ”avgift för fotografering av föremål/verk” och som godkänts av kultur- och fritidsnämnden. Det blir ytterligare en utgiftspost i bokproduktionen, men det jag mest undrar över är vad jag egentligen betalar för.
Museet hade inte något foto på tavlan som jag kunde använda utan jag var tvungen att bekosta en egen fotograf som fotograferade av den. Tavlan kunde inte flyttas från utställningen och framför den stod en stor docka, så fotojobbet blev komplicerat. Museet visste inte heller vem konstnären var, det fick jag själv ta reda på för att kunna klara ut upphovsrätten.
Är det verkligen rimligt att Norrköpings stadsmuseum tar betalt på det här sättet? Hur har kultur- och fritidsnämnden resonerat kring taxan? Ett av stadsmuseets uppdrag är ju att ”förmedla det lokala kulturarvet” och då skulle man kunna tänka sig att det i stället underlättar för kulturarbetare som gör detsamma. Och det är länge sedan museet självt gav ut böcker om Norrköpings historia – så varför göra det ekonomiskt svårare för dem som faktiskt gör det? Vill verkligen Norrköpings kommun att det ska kosta att berätta stadens historia?
Vad är det egentligen som jag betalar för?
I utställningen ”Den första staden” på Norrköpings stadsmuseum hänger en tavla som föreställer Norrköping i början av 1700-talet.
Peter Kristensson ställer frågor om priset på Norrköpings historia.
Foto: Susanna Beskow Norgren
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.