Själv tillhör jag denna illustra skara och har sålunda personligen upplevt den moderna arkitekturens destruktiva krafter vid omdaningen av min hemort Stockholm. Det startade med Tegelbackseländet på 50-talet, varefter vi fick uppleva rivningen av Klarakvarteren och etablerandet av Sergels torg med de fem höghusen. I förorterna byggdes miljonprogrammet där den okänsliga kartongbebyggelsen etablerades utan någon som helst känsla för estetiska eller sociala värden över huvud taget. 

För min del har min attityd till modern arkitektur mera varit uttryck för ett subjektivt lekmannamässigt tyckande. Nu har emellertid läkaren och docenten Gösta Alfvén kommit ut med en ambitiös bok inom detta område under rubriken ”Ohälsosam arkitektur - en annan sida av funktionalismen”. Alfvén slår fast att mänskligt sinne inte är positivt mottagligt för den räta vinkelns form. Konsekvensen härav är att människor mår dåligt av att bo och vistas i de moderna bebyggelserna innefattande också de stadskärnor som etablerats runt om i landet i modern tid där man rivit attraktiv och uppskattad bebyggelse till förmån för fyrkantiga köplådor. 

Sverige är ingenjörernas förlovade land. Det som inte går att mäta av med en mätsticka finns inte. En förödande inställning beträffande mänskliga kvalitéer, men en utmärkt attityd om man vill skapa ett själslig öken. 

Personligen blev jag som riksdagsman tagen av ett besök på en ungdomsanstalt i norra Skåne förlagd till en historisk byggnad tillhörig ett gammalt herresäte. Byggnaden hade uttalade kulturhistoriska värden. Vi ställde frågan till föreståndaren hur man kunde etablera ett viste för ungdomsbrottslingar i denna känsliga miljö, men fick svaret att ungdomar värdesatte miljön och någon förstörelse av egendomen skedde över huvud taget inte. Jag har förstått att andra i liknande situationer har gjort samma erfarenhet. Placeras man i en sunkig miljö utvecklas ens destruktiva sida men i en estetisk och kvalitativ miljö utvecklas ens bättre jag. 

Ett skräckexempel på den räta vinkelns förbannelse var förslaget att etablera ett Nobelhus i Stockholm på Blasieholmen utformad som en stor skokartong. I stadshuset kom S och M överens om projektet tillsammans med storkapitalet. För en gångs skull lyckades en folklig opinion stoppa projektet. 

Immateriella värden behöver utvecklas och förankras bland människorna till fromma för ett kreativt och positivt beteende som leder till ett allmänt välbefinnande.