Förra veckan firades punktskriftens dag, den 4 januari, detta till minne av Louis Braille, som uppfann punktskriften och som i år hade fyllt 214 år. Han skrev bl.a. ”Hur ska det bli möjligt för mig att läsa det som är skrivet av seende? Om historia? Om konst? Om medicin? Om politik? Om kvinnor och män? Om mig själv? Om det gåtfulla med födelsen och kärleken? Kort sagt, hur skall det bli möjligt för mig, en blind man, att inta min plats i världen som en del av världen?”
I dagens digitaliserade samhälle tänker många att punktskriften inte är lika viktig och nödvändig som tidigare, eftersom tekniken numera ersätter punktskriften.
Det är en felaktig bild, menar vi från Synskadades riksförbund Östergötland. Förvisso kan den digitala tekniken underlätta väldigt mycket, om du fått tillräcklig rehabilitering för att ens kunna använda den, men utan punktskrift får du aldrig ett eget skriftspråk med allt vad det innebär. Lyssnar du bara på texter och böcker får du ingen bild av hur ord stavas eller var och hur du ska använda skiljetecken. Seende personer som läser ljudböcker behöver inte försvara sig, för självklart är det avslappnande att blunda en stund och lyssna på en bok istället för att läsa med ögonen, men samtidigt finns tryckt text som ni kan läsa överallt runtomkring er.
Föreställ er då att all den tryckta texten försvinner, exempelvis på skyltar, läkemedelsförpackningar, konservburkar eller andra förpackningar. Då skulle du bli konfunderad över var du ska gå i en byggnad för att komma rätt, vilket omklädningsrum du ska in i, vilken föreläsningssal eller avdelning du är på, vilken medicin ni håller i handen eller vilken konservburk du precis ska öppna.
Så här ser det tyvärr ofta ut för oss som läser punktskrift. Att kunna läsa handlar om självständighet. Vi ska inte behöva fråga vår partner om konservburken i skafferiet innehåller krossade tomater eller kokosmjölk. Vi ska inte behöva fråga om förpackningen är chokladpudding, pulversoppa eller sås. Vi ska inte behöva fråga vilken rengöringsspray som är den rätta eller vilket omklädningsrum som är rätt.
Vi vill därför att punktskrift ska finnas runtomkring oss i samhället som en självklarhet, precis som tryckt text. Här har läkemedel visat vägen. Efter många års påverkansarbete går det numera att självständigt kunna läsa på medicinförpackningarna, precis som seende personer kan göra. Om medicinbranschen kan, då borde det inte vara så svårt för livsmedelsföretag, rengöringsföretag, företag runtomkring oss i samhället, regioner eller kommuner att göra samma sak?
Kan seende personer ta del av tryckt text som information av något slag, då måste gravt synskadade och blinda personer kunna ta del av samma information, fast i punktskrift.
Vi vill även att alla som är i behov av punktskrift ska lära sig det i skolan. Alla barn har rätt till att lära sig att läsa och skriva. Vi måste garantera att även barn med synnedsättning får möjlighet att leva ett aktivt liv med utbildning, arbete och fritid. Först då kan vi prata om en skola som värnar alla barns lika villkor. Skriv därför in rätten till undervisning i punktskrift i skollagen. På så sätt säkerställer vi att barn med synnedsättning får tillgång till en utbildning av hög kvalitet och på lika villkor som seende barn.