Två samhällsinriktade skribenter, Robert Björkenwall och Jaan Ungerson, publicerade (16/11) en insändare i Folkbladet. Där hävdar de att politikerna vänder ryggen åt väljarna, och de frågar sej faktiskt vad vi ska ha de politiska partierna till. De borde veta att i ett demokratiskt samhälle som vårt är politiska partier alldeles nödvändiga.
Partierna måste, bland mycket annat, se över sin rekrytering, menar skribenterna. Som om partierna inte försöker få nya medlemmar! Men det är sant, de ´gamla´ samhällsbärande partierna har gått bakåt i årtionden. Det är bara de lite ´udda´ partierna som går något framåt, de som kan ståta med spektakulära utspel, som de inte kan få genomförda. De traditionella partierna är helt enkelt i utdöende, bara enstaka procent av befolkningen kan räknas till i någon mån politiskt aktiva.
Skulle några anklagas så är det väljarna, som inte tar rimligt ansvar, det är med nöd de går och röstar vart fjärde år. Däremot är det inte ovanligt att de, likt Björkenwall och Ungerson, klagar på politiker. De flesta av dessa politiker utför ett otacksamt slit i föreningar och kommunala organ, varpå de får kritik av medborgare som ofta bara sitter med de politiska armarna i kors.
Björkenwall/Ungerson skriver: ”…kortsiktiga valvinster, pengar och makt” är vad partierna vill ha, Det är okunnigt och enkelt så man baxnar. Ett parti som inte vill vinna val och därmed makt och därför också är i behov av en del pengar, ett sådant parti fyller ingen funktion. Vad ska vi ha såna till, det kan man verkligen fråga sig.
Björkenwall/Ungerson borde lägga sitt populistiska nit på att se lite längre än till nästa val, för att använda deras eget språkbruk. Fundera istället på hur Sverige ska styras den dag vi är utan fungerande politiska partier!
Är det, det amerikanska systemet som kan tänkas föresväva dem – en stark person som röstas fram av tillfälliga valmaskiner? Vi är möjligen på väg åt det hållet, men man bör fråga sig om det är bättre eller önskvärt.