Jag arbetar som lärare på en grundskola i Norrköping. Häromdagen sa en elev till mig: ” Florian, idag orkar jag inte jobba. Jag mår dåligt och känner mig yr i huvudet”. Jag frågade honom ” är du sjuk?” Han svarade ”Nej, men det är Ramadan och jag har inte druckit eller ätit på hela dagen”. Jag sa till honom att han skulle försöka jobba så mycket som han orkade under lektionen.
Jag skrev en händelserapport efter det som hade hänt, eftersom jag tyckte att elevens situation måste uppmärksammas och åtgärdas.
I lördags läste jag i Folkbladet att enligt verksamhetschefen Anders Pantzar hade man inte upplevt några problem kopplade till Ramadan i Norrköpings skolor. I Söderhamn, Vingåker och Eskilstuna hade man däremot konstaterat en ökad frånvaro bland eleverna, att flera barn kommit trötta till skolan, varit för svaga för att klara skolarbetet och att flera elever hade svimmat under lektionerna, i samband med Ramadan.
Hur kan verksamhetschefen Anders Pantzar tro att barn som tvingas vara utan mat och dryck, från soluppgången till solnedgången, i en månad, så här års, inte lider av det? Jag undrar hur det är med Anders Pantzars omdöme?
Att tvinga barn och ungdomar att fasta på det sätt som Islam kräver, samtidigt som dessa barn, ungdomar måste gå till skolan och prestera som vanligt, är att jämställa med barnmisshandel, anser jag. Vårt rättssamhälle borde, i enlighet med Barnkonventionen, förbjuda att elever tillämpar Ramadan under skoltid, eftersom barnens bästa alltid ska gälla före religionsfrihet.
Det känns motsägelsefullt att Socialdemokraterna vill förbjuda religiösa friskolor nationellt, samtidigt som man låter muslimer, aktivt utöva sin religion under skoltid i Norrköpings kommunala skolor.