Förra veckan lämnade Trafikverket sitt förslag på hur man vill disponera de 622,5 miljarder kronor som regeringen föreslagit skall användas för vägar och järnvägar under perioden 2018 till 2029. Summan låter svindlande och man kan lätt få uppfattningen att det handlar om en storsatsning. Tyvärr är sanningen en helt annan.
I många årtionden har regeringar oavsett politisk färg tagit fram 10- och nu 12-årsplaner för infrastrukturen. Varje gång har man skrutit med att man vill satsa mer än någon gång tidigare. Vad man inte sagt är att det är en inriktning och att pengarna inte alltid levererats. Istället har disponibelt belopp årligen fastställts i statens budget, vilket bland annat inneburit att mindre årliga summor smetats ut på snuttifierade projekt. Expertberäkningar från WSP har visat att detta fördyrat nyproduktion av bland annat vägar med 30 procent. Dessutom har på tok för lite satsats på underhåll.
Det sammantagna resultatet av denna politiska hantering har inneburit att vi nu sitter med stora flaskhalsar och illa underhållna system såväl på väg- som järnvägssidan. Det finns exempel från hela landet på att man inte längre vågar lita på järnvägstrafiken och att framkomligheten på väg försämrats. Detta skadar vårt samhälle och vår ekonomiska tillväxt. Läget är på sina håll så allvarligt att jobb riskerar flyttas från Sverige.
Politiken måste skapa förutsättningar för ett hållbart Sverige med goda livsbetingelser för människor runt om i landet. Infrastruktur i form av vägar och järnvägar som fungerar och som man kan lita på måste återskapas. Med hjälp av nya väg- och järnvägar samt smartare teknik kan också miljöbelastningen från trafiken minskas.
Detta kräver ett långsiktigt nytänkande i trafikpolitiken. Det behövs helt enkelt nya robusta och långsiktiga spelregler för trafik- och infrastrukturpolitik. Nya finansieringsformer behövs så att Trafikverket kan upphandla större projekt mer effektivt. I nuvarande förslag ligger exempelvis höghastighetsjärnvägssatsningen inom gängse plan, vilket tränger ut utrymmet för andra angelägna projekt samtidigt som bygget kommer att ta orimligt lång tid. Mer väg och järnväg snabbare och billigare!
Dessutom måste spelregler för miljöbilar tydliggöras. Konsumenterna måste veta vad som gäller ett stort antal år framöver.
Bara regering och riksdag förmår att åstadkomma en sådan förändring. Därför är det enda rimliga att man snarast sätter sig ner i blocköverskridande partiöverläggningar och kommer överens om nya långsiktiga spelregler kring finansiering av ny modern infrastruktur och säkrat underhåll av befintliga system. Om inte detta görs kommer situationen att försämras ytterligare. Miljöförbättringar och nya jobb kommer då att utebli och det kan knappast ligga i någons intresse.
Detta är frågor som passar dåligt för partipolitiskt gnabb och i potten ligger möjlighet till moderniserad infrastruktur billigare och snabbare än i dag. Vi förväntar oss därför en infrastrukturuppgörelse med bredast möjliga parlamentariska förankring.