Nu diskuteras anonyma vittnen och kronvittnen. Debatten förefaller utgå från att vartenda vittne har tagit ställning i skuldfrågan. Men det finns vittnen som bara råkar bo eller passera där det händer något. Personer som ingenting har med händelsen eller förövarna att göra men kan bidra med iakttagelser.
Den som rapporterar till polisen blir registrerad. Det vederbörande berättar kanske är hemligt medan en förundersökning pågår, men blir sen offentligt. Han eller hon kan kallas till domstol. Vittnesplikten innebär att det är straffbart att utebli.
På plats får ett vittne räkna med att dela väntrum med de åtalades kompanjoner. Då de gått in i salen får vittnet vänta ensam tills det blir inkallat. Där får vittnet berätta inför rätten, det sker vanligen i vänlig ton, men sen kan en eller flera advokater ta heder och ära av honom eller henne.
För advokaterna är det här rutin. De vill visa sina klienter att de tar ställning för dem och vill säkert vinna målet. Vittnet har det värre. Blir igenkänd av de åtalade och deras kompanjoner som kan ta reda på var vittnet bor och var barnen går i skolan.
För detta får ett vittne snålt tilltagen ersättning för utebliven arbetsinkomst och ingen ersättning alls för att ha behövt ändra sina andra planer.
Det här systemet har slutat fungera. Allt färre är villiga att riskera sitt och familjens liv för att de råkat vara där något olagligt hänt. Det går att ordna så att ett vittne som är rädd för den tilltalade vittnar från ett annat rum. Men det hjälper ju inte mot hotbilden. Jag har ingen färdig lösning. Kanske behöver det traditionella domstolsförfarandet, som inte tar hänsyn till något annat än det som presenteras vid förhandlingen, anpassas till dagens verklighet. Till att börja med vore det bättre att åsyna vittnen fick möjlighet att redogöra anonymt för sina observationer än att de inte hör av sig alls. Även om de inte ställer upp i domstol kan det förbättra utredningsläget.