Sveriges låga aktning för äldre sätter djupa spår

Därför går det att bemanna äldreomsorgen med outbildade, lågavlönade vikarier. Därför går det att särbehandla äldre människor negativt.

Olivia Wigzell är generaldirektör för Socialstyrelsen och utredare av äldreomsorgen.

Olivia Wigzell är generaldirektör för Socialstyrelsen och utredare av äldreomsorgen.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Debatt2021-01-11 09:49
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Coronakommissionen satte ju ord på det många redan visste men förträngt. Att i Sverige ska man inte bli gammal och behöva samhällets vård och omsorg.  Det kommer att ta decennier, kanske generationer att ändra på allt som behövs. Men regionerna och kommunerna kan göra något redan nu. 

Tre djupt rotade problem

1. Enligt World Values Survey 2020 är Sverige världens modernaste land. Sekulärt, frihetligt och entusiastiskt för ny teknik. Samtidigt är Sverige världens näst sämsta land då det gäller aktning för äldre. Därför går det att bemanna äldreomsorgen med outbildade, lågavlönade vikarier. Därför går det att särbehandla äldre människor negativt. Därför gick det att återinföra artonhundratalets fattigauktioner, att lägstbjudande fick inhysa stackarna. Nu heter det upphandling av särskilt boende. 

2. Ansvaret är splittrat mellan staten, regionerna och kommunerna. Staten står för lagstiftningen, kommunerna för omsorgen och regionerna för den medicinska vården. De som bor på särskilda boenden har hamnat i klyftan däremellan. 

3. 1968 slogs Medicinalstyrelsen ihop med Socialstyrelsen. Den medicinska vården skulle fungera sömlöst med omsorgen. Men ännu efter 53 år är man inte där. Spåren syns överallt i äldrevården. 

22 december 2020 tillsattes ännu en offentlig utredning. Tyvärr ger direktiven inte mandat att ta itu med de konkreta problemen ute i verkligheterna. Boendena är de facto sjukhem, men saknar både läkare och utrustning. En del demenssjuka vill bara ut. Kodlås är förbjudna. Vad ska personalen göra? Socialstyrelsens GD Olivia Wigzell är utsedd till utredare. Ett eminent proffs som jobbat med frågorna på flera höga poster. Att granska utfallet av sina egna insatser är dock inte lätt. Ska GD göra det behövs tydliga tilläggsdirektiv. Att ta itu med målkonflikterna. Att riva revirgränser. Att inom sin egen myndighet täta klyftan mellan det sociala och det medicinska. 

Tre realpolitiska förslag till lösningar

1. Låt äldreboendena välja vårdcentral. 

Rätt eller fel, numera ska alla kunna byta vårdcentral. Men för att få läkarservice är äldreboendena låsta till den geografiskt närmsta vårdcentralen. Ibland fungerar det, ibland inte. I teorin kan kommunen i så fall ta strid mot regionen. I praktiken har boendet bara att acceptera läget på sina skyddslingars bekostnad. Ge boendena rätt att välja. Då får de ett bättre förhandlingsläge och kan byta om inget annat hjälper. 

2. Ändra missgynnande ersättningsregler.

Region Östergötland finansierar vårdcentralerna med en klumpsumma som beräknas efter de listade patienternas antal, ålder, vårdtyngd och socioekonomi. Till detta kommer patientavgifterna. Utöver driften ska intäkterna täcka kostnaderna för patienternas mediciner.  Servicen till äldreboendena finansieras enbart från den generella klumpsumman. Då är det inte konstigt att "rondning vid datorn" blivit kutym. Doktorn och boendets sjuksköterska sitter vid datorn, tittar på journalerna och räknar det som patientbesök. En del vårdcentraler ser fysiska läkarbesök hos patienterna på de särskilda boendena som en ekonomisk belastning. Ge vårdcentralerna betalt för fysiska läkarbesök på äldreboendena. Om det behövs, inför patientavgift för de boende. Det är bättre än att lämna dem i sticket. 

3. Ge de särskilda boendena medicinsk utrustning och personalen körkort att använda den. 

Sådant som syrgas och dropp kan hjälpa vid en akut kris. Men regionerna vill inte betala eftersom boendena sorterar under kommunerna. Kommunerna vill inte betala eftersom boendena inte är några sjukhem. Tillkommer problemet med att vem som helst inte får använda utrustningen. Boendena har inga egna läkare. De ska ha sjuksköterskor, dock bara på kontorstid. Undersköterskor finns på plats alla dagar i veckan dygnet runt. De är betrodda med att ge palliativa medel, men ännu inte att sköta syrgas och dropp. Låt nu inte det bästa bli det godas fiende. Kom överens om betalningsansvaret för utrustningen. Be landshövdingen medla om det kniper. Ordna utbildning så att undersköterskorna kan få körkort för den inte alltför märkvärdiga utrustning det är frågan om. De här tre förslagen kan genomföras inom ramen för nuvarande regelverk. De är lönsamma om man lyfter blicken några decimeter. Och de skulle hjälpa många, många människor att få bättre medicinsk vård och bättre chanser att klara en akut kris. 

Socialminister Lena Hallengren (S) och Östgötapolitikern Marie Morell (M) som är ordförande i kommun/regionorganisationens SKR:s sjukvårdsdelegation tar kanske intryck av Måns Hagbergs förslag?
Socialminister Lena Hallengren (S) och Östgötapolitikern Marie Morell (M) som är ordförande i kommun/regionorganisationens SKR:s sjukvårdsdelegation tar kanske intryck av Måns Hagbergs förslag?