Vi är överens om att vi ska se till så att individer som är beroende av ekonomiskt bistånd ska minska. Vi är också delvis överens om på vilket sätt vi ska göra det. Därför ställer jag mig frågande till varför Sverigedemokraterna föreslår något som Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden redan arbetar med? (Folkbladet 23/10)

Varför utreda en ny modell (Trelleborgsmodellen) när vi redan nu håller på med implementeringen av digitala assistenter som ska underlätta för socialsekreterare i beslutsprocessen och därmed frigöra tid för dem att utföra det sociala arbete som de är utbildade till. 

Vidare tycker jag det är osmakligt och otacksamt (gentemot vår personal) att hävda att arbetsmarknads- och vuxenutbildningskontoret arbetar på ett konserverande arbetssätt. Jag har under första året som 1: e vice ordförande i nämnden besökt majoriteten av nämndens verksamheter. Jag har sett vilket driv och vilket engagemang våra medarbetare har. De gör allt annat än att just arbeta på ett konserverande arbetssätt. Det syns också i de resultat som nämnden blivit presenterade av kontoret. Våra arbetsmarknadsinsatser leder till att människor, som till en början stått långt ifrån arbetsmarknaden, fått en framtidstro, byggt upp sitt självförtroende och fått in en fot in på arbetsmarknaden. Efter avslutad insats kommer inte alla ut i arbete, men majoriteten går vidare till studier som i sig, på sikt, leder till arbete. Jag utgår alltid från att alla människor vill väl, att de vill bidra till helheten och att de faktiskt vill arbeta. 

Att Sverigedemokraterna överhuvudtaget tror att de genom att uppfinna hjulet på nytt, och införa en modell ska kunna minska antalet personer som är aktuella på ekonomiskt bistånd med 1400 personer per år, tycker jag bara är naivt och ogenomtänkt. Jag är dock inte förvånad, det är ofta som sverigedemokrater riktar in sig på andra kommuners modeller och tror att det är vår kommuns räddning vad gäller ekonomin. Det var inte länge sedan de i nämnden riktade in sig på ”Södertäljemodellen”. De finansierar ofta sina så kallade ”satsningar” i skola samt vård- och omsorg genom ogenomtänkta och orealistiska förslag där de tror sig kunna spara tiotals miljoner på enkla lösningar. Det är då inte så konstigt att icke källkritiska personer väljer att lita på detta och tycker att Sverigedemokraterna för en bra politik för Norrköping, men är man en aning källkritisk kan man snabbt genomskåda deras förslag och inse att finansieringen inte håller. 

Varje år, inför budgetdebatt, blir jag alltid lika förvånad över hur många extramiljoner Sverigedemokraterna har i sin pengapåse, som inget annat parti har tillgång till.