Nyligen presenterade finansministern regeringens ekonomiska vårproposition, som anger riktlinjer för den ekonomiska politiken och aviseringar av förslag som kan förväntas i höstens budgetproposition för 2018. Dessutom presenterades samtidigt vårändringsbudgeten som innehåller förslag på anslagsförändringar innevarande år, 2017. Sammantaget visar de båda dokumenten att regeringen står handfallen inför de stora utmaningar som Sverige nu möter.
För att Sverige ska kunna växa krävs en politik som bidrar till fler jobb, men regeringen riktar ett hårt slag mot företagsamheten i Sverige. Redan genomförda och kommande skattehöjningar på jobb och företagande uppgår till 64 miljarder kronor.
Det handlar om betydande skattehöjningar för hushållen. Över en miljon löntagare får högre skatt med regeringens politik. För en familj med två vuxna som arbetar kan det totalt handla om nästan 24 000 kronor om året 2018.
Det värsta för tillväxten och ekonomins funktionssätt är de höjda marginalskatterna på arbete. Allt fler löntagare får inte ens behålla hälften av en inkomstökning. Där går en moralisk gräns. Om en person jobbar över, får ett mer ansvarsfullt jobb eller accepterar extra lön för att inte ta semester under sommaren (vilket förekommer inom vården på en del håll) framstår det som omoraliskt att staten ska ta hand om mer än hälften av den extra inkomsten. Regeringen säger att det handlar om små belopp i absoluta tal – men det har regeringen sagt varje år och varje år har marginalskatterna pressats uppåt.
Sverige borde vid det här laget ha lärt sig en gång för alla av debatten om skattesystemet på 1970-talet att det straffar sig om man låter skatterna på arbete bli så höga att det lönar sig för dåligt att anstränga sig lite extra. En sådan politik leder till att mindre arbete utförs, att färre satsar på utbildning och gör svartarbete mer lönsamt. Det är en dålig politik – för den enskilde, för staten och för samhället.