Svensk fotboll borde säga nej till VM i Qatar. Sverige borde genom att bojkotta spelen visa att vi inte kan och ska acceptera att en idrottsfest arrangeras på arenor som rests genom rovdrift av människor och kostat livet för många tusentals rättslösa migrantarbetare, enligt Amnesty och reportage i the Guardian. Svenska Fotbollsförbundet borde, gärna tillsammans med Byggnadsfacket göra allt för att få fler att vägra spela på blodsarenor. Eller i vart fall tydligt markera ihop med andra deltagande länder sin skarpa kritik mot värdlandet Qatar.

Tyvärr är det som nu sker i Qatar inte unikt. Vid allt för många nya arenabyggen har importerade byggnadsarbetare fått leva under ofta slavlika arbetsförhållanden, saknat skydd och tvingats till farliga arbeten. Varken svensk idrott eller det svenska byggfacket kan säga att de inte känner till saken. Redan olympiaden i Peking 2008 borde ha väckt frågan om bojkott när arbetsvillkoren och bristerna i säkerheten för byggarbetarna vid arenorna blev känd. Enligt en rapport från det internationella byggfacket dödsstörtade minst tio arbetare vid bygget av det så kallade ”Fågelboet” i Peking. Hur hög den verkliga siffran är har aldrig redovisats. Inga inspektioner tilläts. För den i hög grad av pengar styrda idrottsvärlden tycks det dock vara problemfritt att fortsätta acceptera att länder som tilldelas stora arrangemangen vid sina arenabyggen grovt bryter mot internationella avtal om arbetarskydd. Den svenska tystnaden och frånvaron av annan kritik mot VM i Qatar än att värmen kan bli olidlig för spelarna ,visar att även den svenska idrottsvärlden fortsatt att ignorera såväl rapporterna från Qatar om brott mot ILO: s kärnkonventioner som briser i grundläggande arbetarskydd vid nya stora arenabyggen. I en rapport från 2014 förklarade internationella fackliga företrädare att dödstalet vid arenabyggena i Qatar riskerar att bli över 4000. I en från svenska Byggnads samma år lämnad rapport beskrevs att 1400 arbetare fått sätta livet till och att byggbolagen hotade arbetare och vägrade betala ut deras löner. Samtidigt kom också Amnesty med en rapport om systematiska hot och övergrepp mot de i huvudsak nepalesiska och bangladeshiska gästarbetarna. I en helt ny rapport konstaterar Amnesty att Qatar fortfarande gör alldeles för lite för att utreda dödsfall bland migrantarbetare, att omkring sju av tio dödsfall lämnas ouppklarade och att man rutinmässigt och utan ordentlig utredning utfärdar dödsintyg för migrantarbetare.

När organisationer som Internationella Fotbollsförbundet och den Olympiska Kommittén (IOK) inte förmår reagera tydligt blir det än viktigare att de länder reagerar där man säger sig värna människan och ser säkerhet och rimliga villkor i arbetslivet som något centralt. För en idrottsrörelse som i sina stadgar deklarerar att de följer FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna borde det vara självklart att aldrig låna sig till att bli aktör på en arena där man vid bygget brutit mot såväl FN:s som ILO:s konventioner. Sverige och svensk idrott borde ha den resning att man säger nej till deltagande i arrangemang som spelas upp på arenor där skaror av skydds- och rättslösa arbetare fått sätta livet till för att ge några möjligheten till underhållning och stjärnglans. Fotbollen borde helst aktivt deklarera varför man stannar hemma från spelen i Qatar. Eller i vart fall åtminstone tydligt på plats markera ihop med andra deltagande länder sin skarpa kritik mot värdlandet Qatar.