SSU Östergötland skriver i ett debattinlägg i Folkbladet 29/8 att ”skolpengen inte ska gå till aktieutdelning för att göra de rikare ännu rikare”. De kräver därför ett vinsttak. De upprörs särskilt över att de stora friskolekoncernerna Kunskapsskolan och Internationella engelska skolan använder svenska skattepengar för att etablera skolor i andra länder, som Indien Saudiarabien och Spanien. Detta med ”delar av de vinster som skolorna har gjort genom neddragningar i personal och på skolmaterial”.
Det här borde vara nog för att rättfärdiga deras krav. Ändå finns det mer angelägna problem som vinstgenereringen orsakar men som inte berörs i inlägget, nämligen den nu närmast apartheidliknande segregeringen som jämsides med klimatkrisen borde stå högst på våra politikers agenda. En segregering som utgör grunden för de miljonvinster bolagsskolorna kan håva in på den skattefinansierade skolpengen. Att deras elever, med färre lärare och besparingar på skolmaterial, nästan till 100 procent lyckas få godkända betyg beror inte på något slags lysande pedagogik utan helt enkelt på de till största delen resursstarka elever de lyckas värva till sina skolor. Denna segregerande verksamhet möjliggörs genom det fria skolvalet som i all sin absurditet till och med ställer nyfödda barn i köer till vald skola.
Det mest upprörande priset för dessa vinster är inte våra skattepengar utan sveket mot alla de tusentals elever som genom åren hänvisats till de bortvalda ofta kommunala skolorna. Dränerade på skolpeng och resursstarka elever har lärare och övrig personal pålagts den omöjliga uppgiften att föra fram alla elever till godkända betyg. Det hjälper inte stort att staten satsar miljonbelopp på de ”utsatta” skolorna med extra personal och välbetalda förstalärare.
I en ledare om gängkriminalitet i samma tidning citerar Widar Andersson en polischef som uttalar sig om det ”fasansfulla” i hur lätt det är att rekrytera småpojkar på utsatta orter till de kriminella gängen: ”Där passerar väldigt många unga pojkar utan godkända betyg när de går ut högstadiet”. Detta kommenteras lite lättvindigt av Widar Andersson: ”År efter år efter år tillåts skolor släppa ut de där kunskapslösa pojkarna”. Det är inte så att dessa skolor i alla år tillåtits att ta hand om de mest resurskrävande eleverna. De har tvingats till det på grund av ett orättfärdigt skolsystem – ett marknadsanpassat fritt skolvalssystem som infördes i början på 1990-talet med fri etableringsrätt för vinstdrivande bolagsskolor, som genom att rekrytera de välutbildades barn driver på segregeringen i svensk skola.
SSU Östergötlands krav på vinsttak skulle om det genomfördes kunna vara ett steg mot ett mera jämlikt skolsystem. Men vi vet sedan tidigare att högern är emot vinstbegränsningar. De forna allianspartierna med SD i följe säger blankt nej. Vilket i praktiken innebär att det är de stora vinstbolagen som styr vår skola. Sverige är det enda land i världen som fortfarande tillåter skolföretag att plocka ut skattefinansierade vinster från verksamheten. Till och med i Chile (nyliberalismens högborg) är det inte längre tillåtet.
Så länge Sverige misslyckas med att byta marknadsstyrningen mot ett integrerande skolsystem kommer de ojämlika villkoren mellan skolorna att slå hårt mot vårt samhälle.