Det har blivit oroväckande tyst om vinster i välfärden. Frågan är död, konstaterar förespråkarna. Det är märkligt att så många väljare och politiker kan acceptera ett så orättfärdigt system. I synnerhet de som förespråkar alla människors lika värde.
Det är lätt att se att man inte samtidigt kan säga sig värna om människors lika värde och därtill vara beredd att ställa ut barn, sjuka och äldre som vinstobjekt på en konkurrensutsatt marknad. Det är tydligt för alla att se att för de vinstgenererande företagen inom skola, vård och omsorg är de resurskrävande ”kunderna” mindre värda än de resursstarka, till exempel barn till välutbildade föräldrar, lindrigt sjuka och pigga äldre.
Genom valfriheten och den fria etableringsrätten lyckas de privata vinstföretagen (nu alltmer dominerade av utländska storbolag) genom sin ofta påkostade marknadsföring kapa åt sig de minst resurskrävande delarna av den offentliga sektorn. Senaste exemplet är nätläkarföretagen Kry och Min Doktor. Och den i åratal pågående segregeringen mellan privata så kallade friskolor och kommunala skolor är ytterligare ett exempel. Där har de privata skolorna så gott som hundraprocentigt lyckats dra till sig resursstarka föräldrars barn och undvika att ta emot nykomna invandrarbarn.
Det står naturligtvis väljare och politiker fritt att värna om det rådande orättfärdiga valfrihetssystemet i offentlig sektor. Men då ska man vara tydlig med att erkänna att i Sverige har vi en av oss alla finansierad skola, vård och omsorg som i grunden bygger på att människor betraktas som olika värda. Det är ett stort steg bort från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.