Frågan kring slöjans existens i exempelvis förskolan, grundskolan och på arbetsplatser är svår för den kokar ned till att var och en av oss måste bestämma oss för vems sanning vi vill företräda. Hur tungt väger unga kvinnors vittnesmål om slöjan som symbol för förtryck och hedersrelaterat våld gentemot mäns, från samma kulturer, bedyrande om kvinnornas frihet?
För två år sedan skrev jag tillsammans med Pär Linderoth (M) en motion om att Norrköpings kommun i alla kommunala verksamheter behövde hitta en möjlighet att förbjuda slöja på minderåriga flickor. Förslaget möttes med osakliga påhopp om våra bakomliggande motiv. Vi kallades främlingsfientliga, rasister och islamofober. Anklagelserna haglade i sociala medier, det uttalades på Kommunfullmäktige i Norrköping och uttryckes av lokala politiker i lokal media. Jag blev djupt oroad och besviken över hur högt uppsatta politiker tog sig frihet att förminska och smutskasta ett förslag för jämställdhet.
Under senaste tiden har lokal media rapporterat om hur personal i förskolan och skolan vittnat om att allt fler flickor i lägre åldrar tvingas bära olika sorters huvuddukar. Förutom vittnesmål från anställd personal träder också unga kvinnor fram som fostrats i hederskulturer.
Sedan vårt förslag om ett möjligt förbud mot huvudduk på minderåriga flickor lämnades in har samhället delvis förändrats. Exempelvis har den omfattande metoo-rörelsen berört en hel värld. I den rörelsen har sällan vittnesmål ifrågasatts och aldrig har jag upplevt att de kvinnor som vågat träda fram avfärdats kollektivistiskt på det sätt som ibland kvinnor bakom en förtryckt slöja avfärdas.
För mig handlar politik mycket om att stå upp för de som har det svårast och är mest utsatta. Vi har exempelvis länge diskuterat samtyckeslagstiftning för att stärka offrens ställning vid sexuella övergrepp. Jag tror att jag delar åsikten med många politiker, oavsett parti, att det är offrens upplevelse som ska stå i fokus när lagar skärps mot kriminella sexuella handlingar och förtryck. Men hur agerar samma politiker i debatten om slöjan som är en förtryckande symbol mot kvinnor och flickor? Är det vittnesmålen från de förtryckta kvinnorna som ska sättas i centrum för skärpta lagar mot hedersförtryck eller är det fortfarande de män (och ibland kvinnor) som hyllar slöjans varande som ska vara referens för jämställdhet och tolerans i vårt svenska samhälle?
För två år sedan gjorde jag ett tydligt ställningstagande att stå upp på de förtryckta kvinnornas sida. Jag hoppas att jag idag har sällskap av fler ledande politiker än då - det vore ett konkret bevis på att vi står upp för de värderingar vi så gärna hyllar med ord.