På en klimatkonferens i Mölndal den 16 – 17 februari har den världsberömde klimatforskaren Henrik Svensmark visat hur solen påverkar klimatet. Där redovisade flera av världens främsta klimatforskare sina rön.
Att solen påverkar klimatet rapporterade William Herschel redan 1801, då han funnit ett samband mellan klimatet och det cykliskt varierande antalet solfläckar. Ändå har klimatpanelen IPCC envist negligerat solforskningen och hävdat att solens verkan är obetydlig.
Svensmark visade hur solens magnetfält varierar i ett tydligt samband med solfläckscyklerna. Det omsluter jorden och styr åt sidan de positivt laddade kosmiska partiklarna, som kommer från Vintergatans exploderande stjärnor.
Partiklarna kommer med mycket stor hastighet och kolliderar med atmosfärens molekyler, så att klungor av molekyler bildas. Kritiker av teorin har menat att dessa klungor är för små för att bilda kondensationskärnor för vattenånga. Det har varit korrekt, men Svensmark visar nu att de under ett par dagar växer tusen gånger eller en miljon gånger genom att attrahera luftens små partiklar, aerosoler, exempelvis svavelföreningar. De blir då så stora att de bildar kärnor för vattenångans kondensation till små vattendroppar som bildar moln.
Professor Jan-Erik Solheim refererade till studier av atmosfärerna på sex av våra grannar i solsystemet, 3 planeter och 3 månar. De visar att balans i energiutbytet med rymden uppstår på hög höjd, c:a 11 km på Jorden. De molekyler, som boxas neråt därifrån, får ökad hastighet av gravitationen och därigenom högre temperatur. Samtidigt stiger trycket. I enlighet med allmänna gaslagen indikeras markens högre temperatur av trycket där.
Ingen verkan av halten koldioxid har kunnat mätas. Solen har nu gått in i en passiv fas med svagt magnetfält. Det släpper fram många kosmiska partiklar, som gynnar molnbildningen. Mera moln reflekterar mer av solens värme. Nu kan vi således vänta oss att klimatet blir kallare. Parisavtalet är alltså helt meningslöst.