I sällskapslivet väljer vi vårt umgänge. Men politik är inget cocktailparty: i bästa fall väljs politikernas umgänge av väljarna, i sämsta fall av främmande (krigsmakt.
Men de sju mest etablerade partierna (7e) leker Alla stänger ute Jimmie-leken, som vore de barn på saftkalas, och låter SD ostörda värva väljare ute i kylan. Det gynnar SD. Det har 7e inget väljarmandat för.
Det är dags för 7e att lämna SD-fixeringen och börja ägna sig åt politik på heltid. Försöka lösa lärarbristen, till exempel. Bristen på vårdpersonal. Den låga sysselsättningen bland utlandsfödda.
Staten har nu gott om pengar, betonade Löfven i partiledardebatten i riksdagen i oktober. Gott så. Men regeringen är inte kund på shoppingrond i en affärsgalleria. Och allt går inte att köpa för pengar. Inte poliser, till exempel – många platser står tomma på utbildningen, och erfarna poliser slutar. Men vi har råd att utbilda nya, sa Löfven, som inte tycktes värdesätta de erfarnas kompetens. Det är ju bara att utbilda nya.
Löfven talade om bidrag till landsting och kommuner. Men det finns varken tillräckligt med lärare eller vårdpersonal att få tag i.
Utlandsföddas låga sysselsättning kan inte heller "lösas" med bidragsstödda jobb hur länge som helst. Inte heller med utbyggd utbildning (men möjligen med annorlunda utbildning, t ex att sfi alltid kombineras med praktik).
Löfven framhöll att utlandsfödda ska anpassa sig till svensk arbetsmarknad. Lööf och Björklund ville riva murarna runt arbetsmarknaden. Både S- och alliansregeringar har haft möjlighet att prova sina lösningar i flera valperioder. De har inte fungerat.
Det är inte omtugg av gamla teser vi behöver. Det är reformer. Och en regering som prioriterar politiskt nytänkande framför shoppingronder med statens pengar. Som orkar fatta och genomföra svåra beslut, och kanske slakta en och annan helig ko. Och stå emot allsköns mediekampanjer.
Den som vill leda den regeringen bör söka sig en pragmatisk koalitionspartner, eller flera. Och börja redan i dag.