Författaren Björn Ranelid skriver på Facebook att ingen polis i tjänst skjuts av misstag. En individ som bär vapen och avsiktligt med berått mod skjuter en polis i tjänst kan aldrig göra det av misstag. Ranelid går så långt att han anklagar våra politiker för att ha blod på sina händer genom att ha berett vägen för mördare.
Björn Ranelid har rätt i att det pågår gängkrig i våra storstäder, dock utan romantiska vibbar som gängkriget i musikalen West–Side-Story. Där förälskar sig två ungdomar ur rivaliserande gäng i varandra. Den Romeo-och—Julia-inspirerade musikalen är hämtad från William Shakespeares berömda drama.
Verkligheten i våra eftersatta bostadsområden överträffar musikalens gängkrig. I Biskopsgården i Göteborg har gängen skjutit och dödat varandra i hämndaktioner som påminner om hämndmotiv i isländska sagor. Polisen räknar med ett tjugotal skjutna, under många års strider, mest unga män.
Oroväckande är att de kriminella gängen lyckats rekrytera alltfler tonåringar i gängkriget. I eftersatta bostadsområden löper barn och ungdomar stor risk att hamna i utanförskap. Där blir de lätta byten för den organiserade brottsligheten.
Nu sitter en sjuttonåring häktad för polismordet i Biskopsgården. Därför måste framgångsrik kriminalpolitik börja med barnen. De dödande Skotten mot en polis i Biskopsgården avlossades sannolikt av en tonåring. Det är skott som går rakt in i ”samhällskroppen”. Det går inte att bara lägga skulden på våra politiker. Vi måste alla medverka till att ”sluta skjut” blir verklighet i varenda eftersatt bostadsområde.