Verkligheten är tyvärr en annan. Den välpolerade bilden av verksamheten som presenteras på nämndmötena skiljer sig markant mot de flertaliga vittnesmål jag tagit del av från både medarbetare och brukare. Socialförvaltningens agerande gentemot vissa medarbetare strider mot den politiska viljan och präglas istället av "management by fear", vilket jag anser förkastligt.
Besparingar har bidragit till en situation där medarbetare redan innan sommaren larmade om bristande patientsäkerhet och försämrad arbetsmiljö. Lyhördheten från socialförvaltningen har uteblivit och istället har medarbetare kallats upp till kommunhuset för möte med personalavdelningen och chefer för att skriva under förbättringsavtal eller tilldelas varning. Det har även förekommit omplaceringar och anklagelser om att vissa medarbetare inte är patientsäkra trots att det inte finns några klagomål på tjänsteutövningen.
Kommunal har publicerat en rapport "Svenska språket - A och O inom äldreomsorgen" där de konstaterar att språket är livsviktigt för en välfärd av hög kvalitet. Trots det tycks oerfarna med bristande språkkunskaper få fler vikarietimmar än utbildade yrkeserfarna.
Istället för att ta larmrapporterna på allvar och utreda dem för att sätta in rätt åtgärder så straffas medarbetare och kränks allvarligt med nedsättande påstående om deras yrkeskunskap. Söderköpings kommun borde visa uppskattning över att medarbetare skriver avvikelser och påtalar brister i verksamheten, men reaktionen från cheferna är repressalier som föranlett stress, ångest, sjukskrivningar och även att medarbetare sagt upp sig med omedelbar verkan.
Ledarskapet inom socialförvaltningen måste förändras från "Blame culture" till "Just culture". Tillbuds- och avvikelserapporter om missförhållanden ska hanteras skyndsamt och utredas med verksamheten och patientsäkerheten i fokus. Rapportering av missförhållanden ska uppmuntras istället för att bestraffas. En förvaltning som förväntas vara en attraktiv arbetsgivare ska inte kränka medarbetare och driva dem in i allvarliga sjukdomstillstånd. Det borde vara en självklarhet att medarbetare som mår dåligt skyndsamt bokas in på en läkartid.
När jag tar upp missförhållandena i socialnämnden möts jag av en total ovilja att diskutera ledarskapet och synen på vårt gemensamma arbetsgivaransvar. Denna ovilja är inget annat än skamlig.
