Självmord är det yttersta uttrycket för psykisk ohälsa

Jag arbetar för att vi ska utbilda all vår personal i kommunen så att man både kan se signalerna på psykisk ohälsa och våga ställa de svåra frågorna utifrån att man fått redskap och vägledning om hur man kan bemöta personen och även hänvisa till mer stöd.

Eva-Britt Sjöberg (KD) svarar på Ida Lindbergs tidigare artikel om det kommunala ansvaret för "livet och döden."

Eva-Britt Sjöberg (KD) svarar på Ida Lindbergs tidigare artikel om det kommunala ansvaret för "livet och döden."

Foto: Carolina Nilsson

Debatt2021-04-19 09:57
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag vill tacka dig, Ida Lindberg, och alla andra medmänniskor som med stort engagemang ger av sin tid och omsorg för att förebygga självmord och stödja drabbade närstående. I din insändare i Folkbladet den nionde april lyfter du mycket angelägna frågor om behovet av att kommunen har en plan för att förebygga självmord. 

Även om många insatser redan görs i kommunen, så håller jag med dig om att det finns mycket mer att göra för att lyckas bättre. Därför är jag glad att kunna berätta att vi är med i arbetsgruppen som formar en gemensam strategi för hela länet tillsammans med Regionen i just suicidprevention. Syftet är att stärka det preventiva arbetet och strategin är tänk att bli ett stöd i arbetet med att göra egna planer ute i kommunerna. 

Det är viktigt att Regionen med ansvar för sjukvården och kommunerna med många kontaktytor till medborgarna samordnar sig och samarbetar för att minska den psykiska ohälsan och genom det också förhindra det yttersta uttrycket av psykisk ohälsa, självmord.

Att motverka ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa var viktiga insatser redan innan pandemin och nu är behovet ännu större. I kommunen görs många hälsofrämjande insatser i våra ordinarie verksamheter. Några exempel på detta är programmet ”Våga fråga” som användas på högstadieskolorna och gymnasierna, och även de insatser som görs för att motverka social isolering med målgruppen äldre. 

En av de stora utmaningar vi har att jobba mot är att många av oss inte vågar ställa viktiga men svåra frågor till personer vi möter i vår vardag för vi vet inte vad vi ska göra med svaret. Jag arbetar för att vi ska utbilda all vår personal i kommunen så att man både kan se signalerna på psykisk ohälsa och våga ställa de svåra frågorna utifrån att man fått redskap och vägledning om hur man kan bemöta personen, och så man vet vart man kan hänvisa för mer stöd. Jag är övertygad om att en sådan utbildning kan minska lidande och rädda liv både bland elever, stödtagare, kollegor och vänner. 

Än en gång tack Ida för att du lyfter en så viktig fråga. Vi behöver alla som medmänniskor göra vad vi kan för att minska psykisk ohälsa och på så sätt också verka för ett samhälle utan självmord.