När pandemin tog över stod sjuksköterskor, läkare, hemtjänstpersonal och andra inom vård och omsorg i första ledet. De kämpade med den här nya, okända virussjukdomen och gjorde vad de kunde för att vårda och rädda liv. Många av dem blev själva sjuka, en del klarade sig inte. De arbetar fortfarande långa, krävande pass och gör allt de kan för att patienterna ska klara sig och få bästa tänkbara vård. Deras insatser har varit – och är – livsavgörande.
Utan att på något sätt ställa en grupp mot en annan, vill jag också framhålla en annan skara tappra människor som slitit hårt under året: lärarna. Alla lärare. Men när beslutet kom om att all undervisning skulle ske på distans, drabbade det lärarna som arbetar med SFI, svenska för invandrare, extra hårt. Och ännu hårdare drabbade det de invandrare som skulle lära sig svenska. För SFI-undervisningen innehåller så mycket mer än språket. Det handlar också om praktiska övningar och allehanda integrationsåtgärder som svårligen kan göras via datorskärmar.
I början var lärarna på Nyströmska skolan i Söderköping, där jag själv är anställd både som modersmålslärare och som resurs inom SFI, mycket bekymrade och oroliga. En stor del av våra elever är analfabeter, de har aldrig gått i skolan och aldrig använt datorer. Problemen för dem som hjälpligt kunde läsa och skriva sitt modersmål var lika stora. Hur skulle det gå med distansundervisning för alla dessa människor?
Men. Hur svårt och rent hopplöst det än såg ut så gav SFI-lärarna i Söderköpings kommun inte upp. De var fast beslutna att varje elev skulle få den bästa möjliga undervisningen trots nästan oöverstigliga hinder. Med den inställningen och med en stor dos nytänkande, kontaktades tidigare kollegor och SFI-lärare i andra delar av landet och man började utbyta idéer, tips och förslag. På möte efter möte efter möte diskuterades Whats app och alla möjliga och omöjliga digitala lösningar, vilken typ av material som skulle kunna användas för online-lektioner, effektiva sätt att få lektionerna att fungera för just våra elever, med den bakgrund de har etcetera. Samtidigt som kvaliteten inte fick sjunka drastiskt, helst inte alls.
SFI-lärarna förstod också att utnyttja särskilda kunskaper som vi resurslärare har. De frågade: Hur kommunicerar ni med era familjer i era hemländer. Vilka appar använder ni? Hur kan vi dra nytta av ert sätt att kommunicera nu, i det läge vi befinner oss? Vi gick igenom varje potentiellt användbar app som vi hittade på olika sajter och vårt mål var ett enda: att hitta sätt att ge våra elever oavsett skolbakgrund eller brist på sådan, bästa tänkbara verktyg och sätt att lära sig svenska, trots de rådande svåra omständigheterna.
Idag är pandemin fortfarande inte över, men den hängivenhet och det hårda arbete som SFI-lärarna på Nyströmska skolan visat och lagt ner har burit frukt. Elever, som inte ens kunde skriva sina namn i början, använder nu datorer till att ta emot och skicka in material och följa med på lektionerna. De lär sig på ett annat sätt än de skulle ha gjort om coronaviruset inte hade drabbat oss, men de lär sig.
Oväntade händelser och svåra omständigheter kan göra att invanda mönster bryts och att nya sätt att arbeta växer fram. Det är definitivt vad som har hänt här. Vi har känt oss som pionjärer och en hel del av det som implementerats under året kommer vi också att kunna dra nytta av i framtiden.